Fortsätt till huvudinnehåll

Går det att flyga och leva hållbart?

Bild av flygbranschens egna vision om utsläppsmål till 2050 från Flygreenfund. 
Jag har tidigare skrivit om elbilens klimatpåverkan och om elbilen är förenlig med utsläpp om under 1 ton koldioxidekvivalenter per capita (vilket ofta anges som en nära hållbar nivå). Nu tänkte jag göra samma sak med flyget. 

Enligt flygbolaget flygBRA så drar deras flygplan ca 0,33 liter per passagerarmil. Vilket i volym motsvarar vad en snål bil släpper ut på motsvarande sträcka. Givet flygbränslets densitet (0,8) och molekylsammansättning (kolvätekedja med runt 10 kolatomer i snitt) kan man anta att koldioxidutsläppen hamnar någonstans runt 0,7 kg per mil. Därefter bör man ta med att utsläpp högt upp i atmosfären har en större växthuseffekt än utsläpp nära marken - vilket leder till att man bör beräkna koldioxidutsläpp från flyg åtminstone 2 gånger högre än utsläpp på marknivå. Med 1,4 kg koldioxidekvivalenter per mil kan man då resa lite drygt 700 mil med flyg innan man orsakat 1 tons utsläpp av koldioxid. Med tur och retur resa från arlanda kommer du då till Marrakech, Teheran eller Kairo - men inte till Novosibirsk. Med enkelresa kommer du till Nairobi, Chicago och Peking - medan Thailandsresenären fastnar i Dhaka, Bangladesh.

Givetvis är det svårt att dra ner utsläpp från övrig konsumtion till 0 - ja det är svårt att komma under 1-tonsgränsen även utan bil, kött och med ren el och uppvärmning - varför detta ovan endast ska ses som en teoretisk övning.

Hos flygbra går det även att boka "biobiljetter" där man betalar extra för att få in biobränslen (använd frityrolja) i tanken. Om man klickar på länken kommer man till sidan Flygreenfund som skriver så här:
Bioflygbränsle kan tillverkas från flera olika råvaror. Några exempel är skogsavfall, alger och matavfall. Det är ett så kallat drop-in bränsle som kan blandas med fossilt bränsle och som inte kräver några förändringar på själva flygplanet. Maxgränsen för inblandning är idag 50%. I de flygningar som har gjorts hittills i Norden har alla använd frityrolja använts som råvara. Bioflygbränsle tillverkad på använd frityrolja reducerar koldioxidutsläppet med minst 80% i jämförelse med samma mängd fossilt jet bränsle. I dagsläget finns inga alternativa bränslen, vid sidan om bioflygbränsle, för flyget.
 Givet att bioflygbränslen kan framställas på ett sätt som gör dem koldioxidneutrala (jämfört med annan användning av marken) så kan man därför räkna bort det faktiska utsläppen av koldioxid, undantaget klimatfaktorn av att utsläppen sker på hög höjd. Du kommer alltså dubbelt så långt på samma utsläpp. 1 ton koldioxidutsläpp tar dig alltså tur och retur till Nairobi, Chicago, Peking och Dhaka om du flyger med 100 % koldioxidneutralt flygbiobränsle.

En mer realistisk uppskattning är att av en koldioxidbydget på 1 ton/per år så kanske runt 200 kg kan sparas till flygande. Med 200 kg och med 100 % koldioxidneutralt flygbiobränsle tar du dig tur och retur till London med flyg en gång per år - utan bioflygbränsle bara till St:Petersburg eller knappt till Hamburg (dit tågförbindelserna snart blir bättre).

Flyget och klimaträttvisan.
Idag är det en mycket liten del av världens befolkning som har råd att flyga. Detta är snabbt på väg att ändra sig. En Thailandresa som görs idag släpper ut cirka 3 ton koldioxidekvivalenter per person. Man bör vara en trofast klimatförnekare för att inte se det hot mot klimatet som uppstår när två miljarder kineser och indier börjar ta efter vårat flygande - vi behöver helt enkelt föregå med gott exempel och minska vårat flygande till en hållbar nivå - detta kommer behöva innebära hårda koldioxidskatter. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från