Tankar om arkitektur

I förra inlägget beskrev jag London som en ganska påfrestande storstad. I det här inlägget tänkte jag berätta om en av de platser jag uppskattade mest med mitt besök. Det är en oas som tar besökaren bort från ljuden, trängseln och myllret av intryck som kännetecknar den normala gatumiljön i London. Jag tänker inte på någon park eller trädgård. Istället tänker jag på en bebyggd miljö. Visst låter det som ett modernistiskt bostadsprojekt från 60 eller 70-talet komplett med hus i park och trafikseparering!? Och visst lite åt det hållet vill jag komma... Den oas jag tänker på är Barbican Estate mitt i centrala London uppbyggd från 1960 till år 1980 i en av de delar av staden som skadats mest i andra världskrigets bombräder. Det är ett område i en enhetlig brutalistisk stil där de offentliga miljöerna är bilfria och uppdelade på olika nivåer. Svårorienterat, men den som anstränger sig hittar i dess mitt ett kulturcentrum med teater, bio, bibliotek, konsthall och restauranger. Til