London del 2: Oasen av betong.

I förra inlägget beskrev jag London som en ganska påfrestande storstad. I det här inlägget tänkte jag berätta om en av de platser jag uppskattade mest med mitt besök. Det är en oas som tar besökaren bort från ljuden, trängseln och myllret av intryck som kännetecknar den normala gatumiljön i London. Jag tänker inte på någon park eller trädgård. Istället tänker jag på en bebyggd miljö. Visst låter det som ett modernistiskt bostadsprojekt från 60 eller 70-talet komplett med hus i park och trafikseparering!? Och visst lite åt det hållet vill jag komma...

Den oas jag tänker på är Barbican Estate mitt i centrala London uppbyggd från 1960 till år 1980 i en av de delar av staden som skadats mest i andra världskrigets bombräder. Det är ett område i en enhetlig brutalistisk stil där de offentliga miljöerna är bilfria och uppdelade på olika nivåer. Svårorienterat, men den som anstränger sig hittar i dess mitt ett kulturcentrum med teater, bio, bibliotek, konsthall och restauranger.

Till skillnad från många andra modernistiska stadsdelar finns det en någorlunda tydlighet i vilka ytor som är offentliga och vilka som är privata. Här finns också offentliga funktioner som åtminstone delvis fyller området med liv. Men inte för mycket.

Här i Londons lite kaotiska stadsmiljöer är detta område en uppfriskande kontrast. Lugnt, rymligt och visuellt harmoniskt utgör det en oas i staden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen