Svenskt Näringslivs enögda godnattsagor om klimatet är dåliga för Sverige

Vi människor tycks ha en tendens att enögt tro på de fakta och åsikter som bekräftar vår egen världsbild, samtidigt som vi vänder vårat blinda öga och våra mest kreativa invändningar mot de fakta som ifrågasätter denna. Detta är inte minst sant i klimatfrågan, som till sin natur är obekväm och tycks provocera fram alla möjliga typer av förnekelse. Mest uppmärksammat är de som förnekar klimatvetenskapen helt och hållet, så kallade klimatförnekare. En mindre uppmärksammad form av förnekelse är reaktionen att förminska, dels storleken av sina egna utsläpp och dels ansvaret att åtgärda dessa. Denna form är betydligt vanligare och är en närmast mänsklig reaktion när klimatfrågan frammanar motsättningar som utmanar vår livsstil och våra värderingar. Enligt dessa ursäkter är det alltid någon annan som bär ansvaret och det är alltid någon annans utsläpp som är det egentliga problemet.

Enligt detta utstakade spår har organisationen Svenskt Näringsliv satt upp webbsidan ekonomifakta.se, som lätttillgängligt och grafiskt tilltalande presenterar många typer av statistik om utsläpp och miljö. Problemet med sidan är att det förekommer felaktigt presenterad statistik som t.ex när man presenterar statistisk som jämför koldioxid per capita för Sverige och andra länder utan att förklara varför de Svenska utsläppen per capita bara anges till 3,8 ton koldioxidekvivalenter, istället för drygt 5 ton koldioxidekvivalenter/capita som man får när man ser till Naturvårdsverkets officiella statistik för samma år. Ironiskt nog finns naturvårdsverkets siffror också representerade på ekonomifakta under rubriken "växthusgaser - utveckling per sektor". Men varför förklaras inte skillnaden i räknemetoder?

Statistik förlorar sitt värde om man inte också förklarar vad den visar. Men värdet som Svenskt näringsliv tycks bry sig om i detta fall är att enögt visa hur duktigt Sverige är, vilket inte minst blir tydligt när man trots hela 16 sidor med miljöstatistik som uppdaterats de senaste 2 åren, glömmer att nämna den stora klimatpåverkan vi orsakar genom vår konsumtion. Om vi skulle räkna konsumtionsbaserat, alltså klimatpåverkan från de produkter och tjänster som vi svenskar konsumerar, så blir medelsvenskens utsläpp drygt 11 ton koldioxidekvivalenter, majoriteten av dessa utsläpp har vi importerat från andra länder vilket gör att dessa inte syns i territoriell statistik, detta enligt Naturvårdsverket. För den konspiratoriskt lagde kan tilläggas att klimatpåverkan från det vi exporterar givetvis har dragits av i dessa siffror.

Miljöstatistiken på ekonomifakta.se blir sammantaget en enögd godnattsaga färdigpaketerad till de politiker och debattörer som söker bekräftelse på, och argument för, att klimatfrågan inte är av betydelse och att vi i Sverige hur som helst inte är klimatet till last. Under den gångna helgen har denna enögda statistik från ekonomifakta använts för att rättfärdiga att kasta en ännu mer enögd twittermobb mot en framgångsrik ung klimataktivist och hennes knivskarpa argument.

Men frågan är om inte ekonomifaktas censur för det obekväma i detta fall är till nackdel för både Sverige och Svenskt Näringsliv. Skulle inte incitament som stimulerar konsumenter att välja varor med låga utsläpp gynna produktion i Sverige med vår rena energimix!? Och skulle inte en politik för lägre utsläpp från vår konsumtion också missgynna Kinesisk produktion baserad på smutsig kolkraft? Om vi istället för att, genom självcensur, ägna oss åt att förneka det obekväma, skulle  acceptera även konsumtionens klimatpåverkan kan vi finna verktyg som kan stimulera till minskade utsläpp även i andra länder. En klimatpakt med flera rika länder som inför incitament som stöder konsumenter att välja klimatsmart kommer att sätta stor press på företag runt om i världen att ställa om mot lägre utsläpp, med stora konkurrensfördelar för Sverige.

Det är den klimatpolitiken Svenskt Näringsliv borde verka för. Det är dags för organisationens vd Jan Olof Jacke att visa att han menar allvar när han kallar klimatfrågan för "den största utmaningen" (Di 17:e oktober)! Första steget borde bli att öppna ögat även för de fakta som är obekväma. Jag uppmanar här Svenskt Näringsliv att bli en del av lösningen och sluta vara en del av problemet.