Tankar om arkitektur

Utkast ej inskickad insändare.  Jag håller med Eva Odeheim och Mikael Jansson om hur bristfälligt kommunen jobbar med övergångsställen. Övergångställen är en viktig infrastruktur i en god stad och det nonchalanta snålande med dessa som kommunen sysslar med gör Uppsala sämre. Rondellen intill Hemköp i Rosendal visar hur fel det kan bli. Här har det sedan alltid funnits övergångställen runt om rondellen. Ända tills kommunen byggde tusentals nya bostäder i området. Då var det plötsligt läge att ta bort övergångstället söder om rondellen. Den som vill gå mellan Rosendal och Ångströmslaboratoriet behövde nu gå 100 meter extra och passera 3 gånger så många bilvägar jämfört med tidigare. Självklart bildades en stig över den nyanlagda gräsmattan där det tidigare övergångsstället varit. För att stoppa detta anlitar det kommunala fastighetsbolaget som äger Hemköp-huset en smed som sätter upp ett hindrande staket. Efter att jag tryckt på stadens politiker om detta har nu staketet tagits ner och e

Bilden ovan är gjord utefter egen kartläggning av bostadsområden i Stockholm och illustrerar proportionerligt markanvändning, bebyggelse och befolkning i Stockholms tätort (inkl. Lidingö, Saltsjöbaden och centrala Sollentuna) Denna text publicerades på bostadsbubblan.org år 2021:  https://bostadsbubblan567371525.wordpress.com/2021/03/04/smahusforesprakare-behover-bli-mer-yimby/ Det är glädjande med ny fart i debatten om hur fler ska kunna bo i småhus. Men för att uppnå en större förändring behövs det mer fokus på möjligheterna för fler småhus i befintliga villaområden. Debatten om hur fler ska kunna bo i småhus har fått ny fart efter bostadsbubblans seminarium "egnahem 2.0" med bland annat Simon Imners  krönika , Fredrik Kopsch och Johan Boijes debattartikel i DN med repliker av bland annat  Robin Rushdi Al-Sálehi  och   Gustaf Edgren . Men varför saknas förslag för ökat kompletteringsbyggande i befintliga småhusområden? I praktiken blir det svårt att undgå detta om man verk

Det finns plats för fler småhus i befintliga villaområden. Jag håller givetvis med Mohammad Hassan om att hela Uppsala måste få utvecklas och att det i stadsbyggnadsdebatten behövs fler röster som står upp mot de ofta högljudda nejsägare som idag dominerar debatten.  Men hans inlägg kommer också med ett par blinda fläckar som behöver bemötas. Först och främst har han alldeles fel när han påstår att det inte spelar någon roll hur många eller hur få bostäder kommunen planerar. Det är efterfrågan och konjunktur som styr hur det blir menar han. I verkligheten är det inte alls svårt för en kommun att genom planmonopol och restriktiva detaljplaner begränsa hur mycket som byggs. Det är inte en lägre efterfrågan som gör att Danderyd har en femtedel av Sundbybergs befolkningstäthet. Detta beror enbart på restriktiva detaljplaner och nejsägande Danderydspolitiker. Uppsalas stadsbyggnadspolitik har, om man får vara tillspetsad, på flera sätt redan anpassats till konfliktminimering med de högljudd

I omförhandlingen av fyrspårsavtalet bör kommunen kräva att det ökade bostadsbyggande kan ske på fler platser i staden, exempelvis genom förtätning av befintliga villaområden. Annars riskerar avtalet leda till att det totalt byggs färre och sämre bostäder i kommunen.  Fyrspårsavtalet tvingar fram oattraktiva bostäder i utsatta utkantslägen. Avtalet bör därför omförhandlas så att fler Uppsalabor istället kan bo i nya radhus och lägenheter i stadens mer attraktiva lägen. Det är genom attraktivt byggande den totala byggtakten i staden maximeras. Om fyrspårsavtalet ska ge fler bostäder behöver det skrivas om. Problemet är att nuvarande avtal pekar ut ganska exakt var, vilken utformning och hur snabbt kommunen ska bygga de många bostäder man lovar i avtalet. Kommunen lovar i avtalet att i en snabb takt, om ca 1000 bostäder per år, bygga 33 000 bostäder fördelat på Gottsunda, Ultuna och nya stadsdelar söder om Nåntuna och Bergsbrunna. Detta får som konsekvens att ett ökat byggande i övriga s