Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning
På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910:
Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.
Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs huvudgatorna finns här dock en hel del små verksamheter, samt en och annan restaurang.
Det är en vindlande stadsplan där det är lätt att för en stund tappa orienteringen, ett gatumönster som lockar en att gå i cirklar, i banor där staden aldrig tycks ta slut. En stad där de olika stadsdelarna skiljer sig till karaktär och skala
I verkligheten blev resultatet av planen bara ett par villakvarter i Kåbo och Svartbäcken. Men om planen skulle ha genomförts fullt ut hade det inneburit en betydligt större stadskärna jämfört med idag.
Albert Lilienbergs plan från 1921. Här har gatorna rätats ut och även här byggs en större stadsdel öster om järnvägen. I planen ingår generösa stadsparker i de nya stadsdelarna, en park i Luthagen och en park vid kvarngärdet. I stadens västra delar görs plats för ett stort universitetscampus, nya byggnader och parker. Ett nytt stadshus med tillhörande torg har skapats där S:t Olofsgatan möter Sysslomansgatan med Universitetshuset i fonden. I ytterkanten av planen finns en bågformad "ringgata" som sträcker från Kungsängen och strandbodgatan, genom fålhagen, kvarngärdet, Svartbäcken och vidare till Luthagen.
År 2013 är planen utbyggd och staden har sedan länge vuxit vidare. Stadskärnan Öster om Järnvägen har idag måhända inte lika stor betydelse inom staden som den äldre stadskärnan runt Stora torget, men har fortfarande ett rikt utbud i sig självt. Huvudgatorna i stadsdelen är Vaksalagatan, Väderkvarnsgatan och S:t Olofsgatan, vilka alla kantas av butiker. Också ringgatan i planens utkant är idag ett frekventerat stadsstråk, med en del centrumverksamheter längs sig.
I planen finns många attraktiva platser, såsom campusmiljöerna, de stora parkerna, torgen och ringgatan.
Reflektion:
Finns det skäl att gräma sig över att planer som dessa inte genomfördes? Kanske... I planerna finns många element som skulle behövas i dagens stad som stora stadsparker, ringgator och större sammanhängande stadsdelar med en stadskärnas utbud. Att jämföra dessa kartor med dagens situation ger en hel del insikter, såsom hur motorleder gör stora sår i staden. Tänk att dra fram Råbyleden genom Hallmans plan, det skulle inte vara mycket kvar av den då. I verklighetens stad är detta ett sår som måste läkas, men samtidigt finns det också möjligheter i att verklighetens stad inte är perfekt.
Av de båda planerna gillar jag Hallmans plan bäst, med tillägget att jag gillar ringgatan i Lilienbergs plan. En kombination där Hallmans plan förses med en ringgata i form av en sluten ring och så skulle jag vilja se fler gatuförbindelser över ån mellan Svartbäcken och Luthagen. Det hade varit en närmast perfekt plan...
Det går att gräma sig över att verklighetens stad inte har samma estetiska finess som i Hallmans plan eller att verklighetens universitet inte har dessa lummiga campusmiljöer, värdiga vilket världsuniversitet som helst. Men samtidigt tänker jag att verklighetens stad är kanske inte så olik dessa planer, stadsdelar som Luthagen, Kåbo och Svartbäcken är helt och hållet efter planerna. I Lilienbergs plan går det även att se en stora likheter med dagens campusmiljöer, Fålhagen och Boländerna. Den största skillnaden mot verkligheten är några modernistiska byggnader på kvarngärdet, avsaknaden av "ringgatan" och de stora parkerna, samt förekomsten av stora trafikleder som sår i staden. Det är saker som ganska enkelt kan rättas till om viljan finns.
Kanske är tiden inne att göra stadsplaner av detta slag på nytt, men där ett stort fokus går ut på hur den redan existerande staden kan omvandlas och ges nya kvaliteter...
Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.
Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs huvudgatorna finns här dock en hel del små verksamheter, samt en och annan restaurang.
Det är en vindlande stadsplan där det är lätt att för en stund tappa orienteringen, ett gatumönster som lockar en att gå i cirklar, i banor där staden aldrig tycks ta slut. En stad där de olika stadsdelarna skiljer sig till karaktär och skala
I verkligheten blev resultatet av planen bara ett par villakvarter i Kåbo och Svartbäcken. Men om planen skulle ha genomförts fullt ut hade det inneburit en betydligt större stadskärna jämfört med idag.
Albert Lilienbergs plan från 1921. Här har gatorna rätats ut och även här byggs en större stadsdel öster om järnvägen. I planen ingår generösa stadsparker i de nya stadsdelarna, en park i Luthagen och en park vid kvarngärdet. I stadens västra delar görs plats för ett stort universitetscampus, nya byggnader och parker. Ett nytt stadshus med tillhörande torg har skapats där S:t Olofsgatan möter Sysslomansgatan med Universitetshuset i fonden. I ytterkanten av planen finns en bågformad "ringgata" som sträcker från Kungsängen och strandbodgatan, genom fålhagen, kvarngärdet, Svartbäcken och vidare till Luthagen.
År 2013 är planen utbyggd och staden har sedan länge vuxit vidare. Stadskärnan Öster om Järnvägen har idag måhända inte lika stor betydelse inom staden som den äldre stadskärnan runt Stora torget, men har fortfarande ett rikt utbud i sig självt. Huvudgatorna i stadsdelen är Vaksalagatan, Väderkvarnsgatan och S:t Olofsgatan, vilka alla kantas av butiker. Också ringgatan i planens utkant är idag ett frekventerat stadsstråk, med en del centrumverksamheter längs sig.
I planen finns många attraktiva platser, såsom campusmiljöerna, de stora parkerna, torgen och ringgatan.
Reflektion:
Finns det skäl att gräma sig över att planer som dessa inte genomfördes? Kanske... I planerna finns många element som skulle behövas i dagens stad som stora stadsparker, ringgator och större sammanhängande stadsdelar med en stadskärnas utbud. Att jämföra dessa kartor med dagens situation ger en hel del insikter, såsom hur motorleder gör stora sår i staden. Tänk att dra fram Råbyleden genom Hallmans plan, det skulle inte vara mycket kvar av den då. I verklighetens stad är detta ett sår som måste läkas, men samtidigt finns det också möjligheter i att verklighetens stad inte är perfekt.
Av de båda planerna gillar jag Hallmans plan bäst, med tillägget att jag gillar ringgatan i Lilienbergs plan. En kombination där Hallmans plan förses med en ringgata i form av en sluten ring och så skulle jag vilja se fler gatuförbindelser över ån mellan Svartbäcken och Luthagen. Det hade varit en närmast perfekt plan...
Det går att gräma sig över att verklighetens stad inte har samma estetiska finess som i Hallmans plan eller att verklighetens universitet inte har dessa lummiga campusmiljöer, värdiga vilket världsuniversitet som helst. Men samtidigt tänker jag att verklighetens stad är kanske inte så olik dessa planer, stadsdelar som Luthagen, Kåbo och Svartbäcken är helt och hållet efter planerna. I Lilienbergs plan går det även att se en stora likheter med dagens campusmiljöer, Fålhagen och Boländerna. Den största skillnaden mot verkligheten är några modernistiska byggnader på kvarngärdet, avsaknaden av "ringgatan" och de stora parkerna, samt förekomsten av stora trafikleder som sår i staden. Det är saker som ganska enkelt kan rättas till om viljan finns.
Kanske är tiden inne att göra stadsplaner av detta slag på nytt, men där ett stort fokus går ut på hur den redan existerande staden kan omvandlas och ges nya kvaliteter...
Kommentarer
Skicka en kommentar