Fortsätt till huvudinnehåll

Storstaden Uppsala.


 
bild: White arkitekter.

Unt har de senaste veckorna slagit på stort om att Uppsala i år beräknas få över 200 000 invånare och att Uppsala därmed kan kallas storstad. Men om man jämför Uppsala med de andra svenska storstäderna, Malmö, Göteborg och Stockholm så märks en tydlig skillnad. Uppsala når inte upp till dessa städer. Däremot kan man inte riktigt jämföra Uppsala med svenska mellanstora städer heller. Uppsala ligger någonstans mitt emellan i en diffus gråzon och tvekar om att ta steget till att bli en storstad eller inte. När jag följer debatten så tycker jag mig se en identitetskris i staden där ena falangen vill anamma allt som till ytan kan verka storstadsmässigt och den andra vill bevara ”den unika småstadskänslan”. Som vanligt polariseras debatten till att handla om hushöjder, men jag tror att den kan handla om så mycket mer. Vad är en storstad och vad innebär storstadsmässigt för Uppsala? Den kanske viktigaste frågan om vilken typ av stad vi vill bo i saknas...

För mig är inte en storstad synonymt med höga hus eller hälsofarliga motorleder. För mig är en storstad synonymt med diversitet, med ett myllrande utbud och ständiga överraskningar. En storstad är svåröverblickbar, en struktur att utforska, med varierande miljöer som har vitt skilda kvalitéer. Därför tror jag det är bra att bevara och utveckla de kvaliteter som redan finns, men jag tror också att områden med otydliga kvaliteter måste ges möjlighet att utveckla helt nya. Därför tycker jag det är bra att stadsbyggnadskontoret är positiva till högre bebyggelse i vissa områden som till exempel vid kvarntorget.

Men jag tror inte att Uppsalas identitetskris avhjälps av höga hus eller generella tankar om hur Uppsala ska utvecklas, jag tror att det krävs konkreta exempel på hur staden kan utvecklas för att få igång en vettig debatt. I kommande inlägg på den här bloggen ska jag ta upp konkreta exempel på hur t.ex Hamnkvarteren kan utvecklas, hur kopplingen mellan affärslivet i city och vid Sysslomansgatan kan stärkas, hur de historiska kvarteren kring domkyrkan kan ges en större roll i stadslivet. Ja listan blir förhoppningsvis lång och även om Uppsala är världens bästa stad enligt min subjektiva bild, så finns det alltid saker som kan förbättras. 

På frågan om Uppsala är en storstad eller inte så är nog mitt svar nej, staden är helt enkelt för liten. Men däremot tror jag att Uppsala har en unik möjlighet att kombinera det bästa av det goda, såsom storstadens mångfald och småstadens närhet. Det är en stad som jag vill bo i!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från