Fortsätt till huvudinnehåll

Bra Campus - Bra Universitet?

Efter att ha gått klart första terminen på arkitektskolan i Umeå, så har jag redan börjat tänka på var jag ska ta min master... Och jag har fastnat på Harvard - på grund av min bild av hur campuslivet är där. Min bild av campuslivet på Harvard är en vacker miljö med historiska byggnader, fantastiska faciliteter, bra studentliv med föreningar där du alltid har nära till intressanta människor och spännande diskussioner om just det du är intresserad av...

Jag saknar detta i Umeå. Närhet är något som inte existerar här, föreningslivet har jag inte sett något av- visst borde det finnas? Sanningen är att Umeå inte är någon universitetsstad - det är bara en stad med ett universietet. Universitetet och staden ligger åtskillda - Kring universitetscampuset finns en dödzon av parkeringsplatser och trafikleder vars enda syfte jag kan komma på är att effektivt skapa ångest för alla studenter som måste ta sig förbi dom en mörk decembermorgon. Det är ett universitet på ett gärde och tyvärr ser jag en utveckling mot detta även i Uppsala.

I Uppsala ligger snart alla institutioner vid ett gärde utan koppling till staden och stadslivet, samtidigt som avståndet mellan dem och studentbostäderna ökar. Jag tror inte det är bra för universitetets utbildningar. Visst kan enskilda byggnader, såsom Ångströmslaboratoriet säkerligen vara ett av studiemiljöernas underverk, men studiemiljön är mer än föreläsningssalarna, institutionsbyggnaderna och biblioteken. Studiemiljön omfattar allt i livet hos en student, bostaden, resorna, studiekamraterna, lärarna, institutionsbyggnaderna och det sociala livet. Ett konkurrenskraftigt universitet måste vara på topp i alla dessa kategorier.

Ta tillexemepel fördelen av närhet och kopplingen till staden. I en sådan miljö kan en kultur av öppna föreläsningar komma att blomstra då fler studenter är i närheten och kanske bara råkar dras in i dom. Det öppnar också upp för ett utbyte mellan Universitetet och allmänheten - något som kan gynna båda två. En annan fördel är att stadens caféer kan bli tillhåll för studentgrupper och deras intressanta diskussioner efter skoltid. På ett campus likt Umeå universitets finns inte den möjligheten att hänga med studiekamraterna efter skoltid - nej jag tror inte att folk vill hänga kvar i själva universitetsbyggnaderna.
Samtidigt är bostäderna viktiga  - här spenderar studenterna mycket tid och här har de möjlighet att skapa kontakter med andra människor utanför utbildningen. Det är viktigt att bostaden fungerar socialt då universitetsstudierna för de flesta studenter innebär en flytt från sin gamla sociala miljö till en helt ny. I det studentbostadshus som jag bor i är alla korridorer isolerade från varandra. De möjligheter du får att lära känna andra begränsas då av antalet boende i korridoren. Kanske det borde finnas gemensamhetsytor utformade för fest i studentbostadshus också, så att människor från olika korridorer kommer samman lite oftare.

Universitet borde vara mindre av traditionell diplom-skola och mer av en plattform för utbildning, möten, idéer - mer så än det är idag. För att utveckla detta krävs det att man går utanför institutionerna för att hitta en miljö som gynnar öppna föreläsningar och seminarier, studentfikande, deltagande från allmänhet, sidoprojekt utanför utbildningen och kanske framför allt de lite klyschiga mötena.

Om svenska universitet vill fortsätta konkurrera med de allra bästa ute i den stora världen går det inte att förbise vikten av en bra studiemiljö både i och utanför institutionsbyggnaderna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från