Efter att ha gått klart första terminen på arkitektskolan i Umeå, så har jag redan börjat tänka på var jag ska ta min master... Och jag har fastnat på Harvard - på grund av min bild av hur campuslivet är där. Min bild av campuslivet på Harvard är en vacker miljö med historiska byggnader, fantastiska faciliteter, bra studentliv med föreningar där du alltid har nära till intressanta människor och spännande diskussioner om just det du är intresserad av...
Jag saknar detta i Umeå. Närhet är något som inte existerar här, föreningslivet har jag inte sett något av- visst borde det finnas? Sanningen är att Umeå inte är någon universitetsstad - det är bara en stad med ett universietet. Universitetet och staden ligger åtskillda - Kring universitetscampuset finns en dödzon av parkeringsplatser och trafikleder vars enda syfte jag kan komma på är att effektivt skapa ångest för alla studenter som måste ta sig förbi dom en mörk decembermorgon. Det är ett universitet på ett gärde och tyvärr ser jag en utveckling mot detta även i Uppsala.
I Uppsala ligger snart alla institutioner vid ett gärde utan koppling till staden och stadslivet, samtidigt som avståndet mellan dem och studentbostäderna ökar. Jag tror inte det är bra för universitetets utbildningar. Visst kan enskilda byggnader, såsom Ångströmslaboratoriet säkerligen vara ett av studiemiljöernas underverk, men studiemiljön är mer än föreläsningssalarna, institutionsbyggnaderna och biblioteken. Studiemiljön omfattar allt i livet hos en student, bostaden, resorna, studiekamraterna, lärarna, institutionsbyggnaderna och det sociala livet. Ett konkurrenskraftigt universitet måste vara på topp i alla dessa kategorier.
Ta tillexemepel fördelen av närhet och kopplingen till staden. I en sådan miljö kan en kultur av öppna föreläsningar komma att blomstra då fler studenter är i närheten och kanske bara råkar dras in i dom. Det öppnar också upp för ett utbyte mellan Universitetet och allmänheten - något som kan gynna båda två. En annan fördel är att stadens caféer kan bli tillhåll för studentgrupper och deras intressanta diskussioner efter skoltid. På ett campus likt Umeå universitets finns inte den möjligheten att hänga med studiekamraterna efter skoltid - nej jag tror inte att folk vill hänga kvar i själva universitetsbyggnaderna.
Samtidigt är bostäderna viktiga - här spenderar studenterna mycket tid och här har de möjlighet att skapa kontakter med andra människor utanför utbildningen. Det är viktigt att bostaden fungerar socialt då universitetsstudierna för de flesta studenter innebär en flytt från sin gamla sociala miljö till en helt ny. I det studentbostadshus som jag bor i är alla korridorer isolerade från varandra. De möjligheter du får att lära känna andra begränsas då av antalet boende i korridoren. Kanske det borde finnas gemensamhetsytor utformade för fest i studentbostadshus också, så att människor från olika korridorer kommer samman lite oftare.
Universitet borde vara mindre av traditionell diplom-skola och mer av en plattform för utbildning, möten, idéer - mer så än det är idag. För att utveckla detta krävs det att man går utanför institutionerna för att hitta en miljö som gynnar öppna föreläsningar och seminarier, studentfikande, deltagande från allmänhet, sidoprojekt utanför utbildningen och kanske framför allt de lite klyschiga mötena.
Om svenska universitet vill fortsätta konkurrera med de allra bästa ute i den stora världen går det inte att förbise vikten av en bra studiemiljö både i och utanför institutionsbyggnaderna.
Jag saknar detta i Umeå. Närhet är något som inte existerar här, föreningslivet har jag inte sett något av- visst borde det finnas? Sanningen är att Umeå inte är någon universitetsstad - det är bara en stad med ett universietet. Universitetet och staden ligger åtskillda - Kring universitetscampuset finns en dödzon av parkeringsplatser och trafikleder vars enda syfte jag kan komma på är att effektivt skapa ångest för alla studenter som måste ta sig förbi dom en mörk decembermorgon. Det är ett universitet på ett gärde och tyvärr ser jag en utveckling mot detta även i Uppsala.
I Uppsala ligger snart alla institutioner vid ett gärde utan koppling till staden och stadslivet, samtidigt som avståndet mellan dem och studentbostäderna ökar. Jag tror inte det är bra för universitetets utbildningar. Visst kan enskilda byggnader, såsom Ångströmslaboratoriet säkerligen vara ett av studiemiljöernas underverk, men studiemiljön är mer än föreläsningssalarna, institutionsbyggnaderna och biblioteken. Studiemiljön omfattar allt i livet hos en student, bostaden, resorna, studiekamraterna, lärarna, institutionsbyggnaderna och det sociala livet. Ett konkurrenskraftigt universitet måste vara på topp i alla dessa kategorier.
Ta tillexemepel fördelen av närhet och kopplingen till staden. I en sådan miljö kan en kultur av öppna föreläsningar komma att blomstra då fler studenter är i närheten och kanske bara råkar dras in i dom. Det öppnar också upp för ett utbyte mellan Universitetet och allmänheten - något som kan gynna båda två. En annan fördel är att stadens caféer kan bli tillhåll för studentgrupper och deras intressanta diskussioner efter skoltid. På ett campus likt Umeå universitets finns inte den möjligheten att hänga med studiekamraterna efter skoltid - nej jag tror inte att folk vill hänga kvar i själva universitetsbyggnaderna.
Samtidigt är bostäderna viktiga - här spenderar studenterna mycket tid och här har de möjlighet att skapa kontakter med andra människor utanför utbildningen. Det är viktigt att bostaden fungerar socialt då universitetsstudierna för de flesta studenter innebär en flytt från sin gamla sociala miljö till en helt ny. I det studentbostadshus som jag bor i är alla korridorer isolerade från varandra. De möjligheter du får att lära känna andra begränsas då av antalet boende i korridoren. Kanske det borde finnas gemensamhetsytor utformade för fest i studentbostadshus också, så att människor från olika korridorer kommer samman lite oftare.
Universitet borde vara mindre av traditionell diplom-skola och mer av en plattform för utbildning, möten, idéer - mer så än det är idag. För att utveckla detta krävs det att man går utanför institutionerna för att hitta en miljö som gynnar öppna föreläsningar och seminarier, studentfikande, deltagande från allmänhet, sidoprojekt utanför utbildningen och kanske framför allt de lite klyschiga mötena.
Om svenska universitet vill fortsätta konkurrera med de allra bästa ute i den stora världen går det inte att förbise vikten av en bra studiemiljö både i och utanför institutionsbyggnaderna.
Kommentarer
Skicka en kommentar