Samhället står idag för stora utmaningar. Det handlar om problem med arbetsmarknad, segregering, fattigdom, bostadsbrist och ineffektiv användning av resurser. Dessa problem är kopplade till varandra tillexempel segregeringen med fattigdomen och arbetsmarknaden. Liksom rikedom skapar ännu mer rikedom så skapar problem ännu mer problem. Så för att ta i tu med dessa problem fungerar det inte att lösa ett utav dom. Man måste lösa alla samtidigt. Orsaken till dessa problem är ofta komplex och därför krävs det komplexa lösningar.
De flesta av dessa problem bottnar i någon mån i den fysiska miljön. Problemet är att detta inte uppmärksammas tillräckligt. Politiker ser ofta enbart bidrag och avdrag som möjliga lösningar. Men den byggda miljön är i det långa perspektivet minst lika viktig, om inte viktigare. När innovationer händer på andra fronter så ekar orden: "på stadsbyggnadsfronten inget nytt". Vi måste inse att vi inte uppfunnit det optimala sättet att bygga städer på.
När bostadsbristen blir en mur som hindrar unga från att ta sig ut i vuxenlivet. När den cementerade tillgången på verksamhetslokaler förhindrar småföretagande. När segregerande stadsstrukturer tvingar mindre bemedlade ut i de taskiga miljonprogrammen. Har vi då en optimal stadsbyggnad?
Vanligtvis brukar man testa nya lösningar när man märker att något inte fungerar. Men på stadsbyggnadsområdet är det annorlunda - här fortsätter man med samma förlegade metoder. Kanske gör vi så för att vi inte vet något annat. Men om man inte har kunskapen så brukar man ju pröva sig fram och detta är den väg jag anser att vi måste gå. Vi måste tillåta en mer experimenterande stadsbyggnad. På det sättet kan vi finna mer kunskap och kanske till och med hitta lösningar på de problem som samhället idag står inför.
Att ingenting göra är en säker metod för sin egen undergång.
De flesta av dessa problem bottnar i någon mån i den fysiska miljön. Problemet är att detta inte uppmärksammas tillräckligt. Politiker ser ofta enbart bidrag och avdrag som möjliga lösningar. Men den byggda miljön är i det långa perspektivet minst lika viktig, om inte viktigare. När innovationer händer på andra fronter så ekar orden: "på stadsbyggnadsfronten inget nytt". Vi måste inse att vi inte uppfunnit det optimala sättet att bygga städer på.
När bostadsbristen blir en mur som hindrar unga från att ta sig ut i vuxenlivet. När den cementerade tillgången på verksamhetslokaler förhindrar småföretagande. När segregerande stadsstrukturer tvingar mindre bemedlade ut i de taskiga miljonprogrammen. Har vi då en optimal stadsbyggnad?
Vanligtvis brukar man testa nya lösningar när man märker att något inte fungerar. Men på stadsbyggnadsområdet är det annorlunda - här fortsätter man med samma förlegade metoder. Kanske gör vi så för att vi inte vet något annat. Men om man inte har kunskapen så brukar man ju pröva sig fram och detta är den väg jag anser att vi måste gå. Vi måste tillåta en mer experimenterande stadsbyggnad. På det sättet kan vi finna mer kunskap och kanske till och med hitta lösningar på de problem som samhället idag står inför.
Att ingenting göra är en säker metod för sin egen undergång.
Kommentarer
Skicka en kommentar