Borgerligheten har blivit medelklassmässig

Staden - borgarnas hemvist
här Klarakvarteren 1952

Vart har den traditionella borgerligheten tagit vägen? Varför har vi idag inga bankdirektörer som för ärans skull gärna skänker broar? Och var är de borgare som stödjer kulturlivet med stora donationer? Var är de borgare som investerar sitt kapital i ståtliga fastigheter? Vart har den traditionella borgerligheten tagit vägen egentligen? Existerar de fortfarande?

Dagens borgare tycks sitta som mellanledschefer hos de globala storkoncernerna. Om de gör bra ifrån sig, det vill säga håller en stram budget, så kanske de får en liten bonus lagom till jul. Kapitalet de äger lägger de gärna på lyxkonsumtion från utlandet och andra slösaktiga ting. Det är inget fel med detta - för det är ju inte deras fel. Dagens borgare har det svårt. Mellanchefspositionen gör att de har mer plikter och skyldigheter än friheter att frigöra kapital och manifestera sig själva genom att ge till samhället. Borgarklassen tycks vara ett utdöende släkte som idag endast representeras av nyrika ursprungna ur internetbubblan, som roar sig med att plöja ner sina pengar i heminredningskonsultation och amatörmässiga aktieköp. Ur lokalsamhällets synvinkel är det pengar i sjön. Borgarklassen har blivit medelklassmässig med villa, vovve, volvo - eller mer troligen en Mercedes - som utmärkande kännetecken.

Rappska huset - Uppsala
Utsökt exempel på borgerlig byggnadstradition (pråligt och utsmyckat)
 - rivet 1963

Det förfallna (?) Sagerska huset 1968 - revs 1971 och ersattes
av den statligt ägda PK-banken

Begreppet utanförskap omnämns oftast i samband med arbetslösa ifrån nedgångna betongförorter. Men ingen nämner den förtryckta Borgarklassen! Få vet vilka de är och ännu färre vet vad de gör - så pass långt har förtrycket gått att vi i vår skam förnekar deras existens. Samhället har i mer än femtio år sysslat med systematisk utrensning av de traditionella borgarna där 60- och 70-talets rivningsvåg av borgarpalats är det kanske det mest kända exemplet på systematisk klassrensning. Historieskrivningen hävdar fortfarande att rivningarna motiverades av dåligt skötta och förfallna byggnader. Men detta var inte hela sanningen. I själva verket var rivningarna en del av en systematisk klassrensning pådriven av kommunister och sovjetpartisaner. Rivningarna var deras mest effektiva metod att förstöra borgerlighetens kapital. Bakom sig hade de plankontor, statliga företag, samt en ohelig allians med detaljhandelskedjan TEMPO, numera Ålhéns.

Stalinistisk arkitektur.

Visst har klimatet för borgerskapet förbättrats sedan skräckväldet på 60- och 70-talet med rivningar och Pomperipossaskatter. Men fortfarande är de negligerade av samhället. Deras donationer till samhället värdesätts inte längre på ett skäligt vis - såsom med ridderskap och medaljer. Deras strävan att investera sitt kapital i ståtliga fastigheter motarbetas av stadsplanekontor som spelar de kapitalstarka byggjättarna i händerna. Jag tycker att det är på tiden att vi erkänner att borgerskapet har en viktig katalyserande funktion i samhället. Kanske är det dags att sluta motarbeta dem. Göra det möjligt för dem att åter kunna bygga sina fastigheter och hylla dem för den samhällsnytta de faktiskt gör.

Det är dags att låta Borgaren resa sig ur medelklassmisären! Den "goda borgaren" borde åter bli ett ideal som uppmärksammas och hyllas. Låt borgerskapet blomstra!

P.S. Texten har en ironisk klang men ska inte missförstås. Den är allvarlig. Jag tycker att det måste göras enklare för mindre kapitalstarka (rika privatpersoner, mindre företag) att bygga fastigheter. Fastighetsmarknaden behöver fler aktörer i olika storlekar och fastigheter kan dessutom vara en utmärkt investering för dessa. D.S.