I skolan fick man lära sig skillnaden mellan i- och u-länder. Idag pratas istället om kunskapssamhället. Ett samhälle där de flesta inte längre jobbar i fabrik, istället har de kvalificerad utbildning och kunskapsintensiva jobb. Företag behöver i allt högre grad anställda med kvalificerad utbildning. Detta gör att orter och småstäder sackar efter storstadsregionerna. Det finns helt enkelt för litet utbud av kompetens att ta av i dessa städer. Därför görs få investeringar där. Även medelstora städer har svårt svara mot efterfrågan på kompetens. Kompetensen hittas istället i storstadsregioner med många högutbildade.
I Sverige finns det 2 storstadsregioner - Stockholmsregionen och Öresundsregionen. Båda har stort utbud av högutbildad arbetskraft, köpstarka invånare och är dessutom internationellt attraktiva platser att bo på. De har därmed enorma konkurrensfördelar jämfört med det övriga landet. Här är därför löner och tillväxt högst i landet. Givetvis skapar framgången i storstäderna också ringar på vattnet i övriga riket. Men vad händer när en femtedel av landet har mycket högre tillväxt en resten? Det betyder dels att det finns fyrafemtedelar av landet som underpresterar, samt att allt fler kommer att söka sig till storstäderna i takt med att löneskillnaderna mellan storstad/småstad blir allt mer betydande, vilket i sin tur skapar ekonomisk stagnation i dessa avfolkningsorter.
Vidare kan man fråga sig hur länge stockholmsregionen kan konkurrera med storstäder i Europa där stockholmsregionen har sin internationellt sett ringa storlek till sin nackdel. Som rubriken kanske antyder så försöker jag dra resonemanget mot att det behövs höghastighetståg i Sverige. Dessa resonemang framförs också ofta av förespråkare för höghastighetståg. Problemet är att de förespråkar konventionella höghastighetståg - d.v.s tåg med maxhastighet på 350 km/h men som sällan snittar mer än 250 km/h. Problemet är således att de är för långsamma. Sträckan Stockholm-Göteborg går således på 2 timmar. På futurerailswedens hemsida finns en liten tabell med restider till och från stockholm.
Med konventionella höghastighetståg:
Stockholm - Linköping: 1h och 5min - tidsbesparing jämfört med idag: 30 %
Sthlm - Malmö: 2h och 27min - tidsbesparing 40 %
Sthlm - Göteborg: 2h - Tidsbesparing 30 %
Problemet är att restiderna måste vara under 1 timme dörr till dörr för att arbetspendling ska bli attraktivt för en större massa och det är först då man kan tala om en sammanhållen region. Därför blir det inte mycket regionförstoring för pengarna med en satsning på konventionella höghastighetståg. 125 miljarder från statskassan på att inrikesflygare ska byta till tåg.
Som tur är finns det alternativ till konventionella höghastighetståg: Maglevtåg. Skillnaden är att de är lite dyrare, men med upptill dubbelt så hög snitthastighet. De opererar idag i Kina med bevisad hög punktlighet och driftsäkerhet. De klarar betydligt snävare kurvor och lutningar än konventionella höghastighetståg och kan därför med fördel läggas intill motorvägar och därmed sparas mycket mark och också mycket pengar. Pengar som annars hade gått till markuppköp och dyra tunnlar. Men deras största fördelar är restiderna.
Sthlm - GBG direkttåg: under en timme
Stlhm - Malmö: 1h 20 min
Oslo - GBG: ca 40 min - massarbetspendling!
Med dessa restider kan hela södra Sverige bilda en enda stor region. Jönköping kan skryta med arbetspendlingavstånd till Stockholm, Göteborg, Malmö och Köpenhamn! Borås skulle utöver detta kunna knyta sig till Oslo. I framtidens kunskapsintensiva samhälle kommer inte mindre regioner längre kunna hävda sig. Om vi inte gör något åt problemet kommer de antagligen komma efter i utvecklingen och drabbas av kraftig befolkningsminskning eller så förbinder man dessa små regioner med större och ger möjlighet för stark tillväxt över större delar av landet.
I Sverige finns det 2 storstadsregioner - Stockholmsregionen och Öresundsregionen. Båda har stort utbud av högutbildad arbetskraft, köpstarka invånare och är dessutom internationellt attraktiva platser att bo på. De har därmed enorma konkurrensfördelar jämfört med det övriga landet. Här är därför löner och tillväxt högst i landet. Givetvis skapar framgången i storstäderna också ringar på vattnet i övriga riket. Men vad händer när en femtedel av landet har mycket högre tillväxt en resten? Det betyder dels att det finns fyrafemtedelar av landet som underpresterar, samt att allt fler kommer att söka sig till storstäderna i takt med att löneskillnaderna mellan storstad/småstad blir allt mer betydande, vilket i sin tur skapar ekonomisk stagnation i dessa avfolkningsorter.
Vidare kan man fråga sig hur länge stockholmsregionen kan konkurrera med storstäder i Europa där stockholmsregionen har sin internationellt sett ringa storlek till sin nackdel. Som rubriken kanske antyder så försöker jag dra resonemanget mot att det behövs höghastighetståg i Sverige. Dessa resonemang framförs också ofta av förespråkare för höghastighetståg. Problemet är att de förespråkar konventionella höghastighetståg - d.v.s tåg med maxhastighet på 350 km/h men som sällan snittar mer än 250 km/h. Problemet är således att de är för långsamma. Sträckan Stockholm-Göteborg går således på 2 timmar. På futurerailswedens hemsida finns en liten tabell med restider till och från stockholm.
Med konventionella höghastighetståg:
Stockholm - Linköping: 1h och 5min - tidsbesparing jämfört med idag: 30 %
Sthlm - Malmö: 2h och 27min - tidsbesparing 40 %
Sthlm - Göteborg: 2h - Tidsbesparing 30 %
Problemet är att restiderna måste vara under 1 timme dörr till dörr för att arbetspendling ska bli attraktivt för en större massa och det är först då man kan tala om en sammanhållen region. Därför blir det inte mycket regionförstoring för pengarna med en satsning på konventionella höghastighetståg. 125 miljarder från statskassan på att inrikesflygare ska byta till tåg.
Som tur är finns det alternativ till konventionella höghastighetståg: Maglevtåg. Skillnaden är att de är lite dyrare, men med upptill dubbelt så hög snitthastighet. De opererar idag i Kina med bevisad hög punktlighet och driftsäkerhet. De klarar betydligt snävare kurvor och lutningar än konventionella höghastighetståg och kan därför med fördel läggas intill motorvägar och därmed sparas mycket mark och också mycket pengar. Pengar som annars hade gått till markuppköp och dyra tunnlar. Men deras största fördelar är restiderna.
Sthlm - GBG direkttåg: under en timme
Stlhm - Malmö: 1h 20 min
Oslo - GBG: ca 40 min - massarbetspendling!
Med dessa restider kan hela södra Sverige bilda en enda stor region. Jönköping kan skryta med arbetspendlingavstånd till Stockholm, Göteborg, Malmö och Köpenhamn! Borås skulle utöver detta kunna knyta sig till Oslo. I framtidens kunskapsintensiva samhälle kommer inte mindre regioner längre kunna hävda sig. Om vi inte gör något åt problemet kommer de antagligen komma efter i utvecklingen och drabbas av kraftig befolkningsminskning eller så förbinder man dessa små regioner med större och ger möjlighet för stark tillväxt över större delar av landet.
Kommentarer
Skicka en kommentar