Fortsätt till huvudinnehåll

Reglerad segregation - i området där jag bor

Mitt hus. Karaktärsförödande och följaktligen ett idag förbjudet hus. 
Segregation brukar beskrivas som ett problem förpassat till Betongförorterna. Dock är det i villaområdenas medelklassghetton segregationen är som störst, vilket tyvärr inte problematiseras i lika hög grad. Från styrande håll verkar det inte problematiseras över huvudtaget. Det har blivit ett ideal som man försöker bevara. Jag bor själv i villaområdet Norby i Uppsala. Här är medelinkomsten näst högst i stan. Läget med närhet till flera fina naturområden och dessutom på lagom cykelavstånd till stan har gjort området mycket attraktivt och på tok för dyrt för det stora flertalet. Om man ska gå efter planbestämmelser över området är det precis så här som de styrande vill ha det. Så här ser plandirektiven ut i Norby, understräckade regler betyder att de stärker segregationen.

  • På kvartersmark får bostadsbebyggelse i ett eller två plan uppföras. Samt att enstaka rum får användas till kontor eller annan ickestörande verksamhet. 
  • Bostadsbebyggelsen får uppföras fristående och får inte vara sammanbyggda i tomtgräns.
  • Högst en fjärdedel av tomtytan får bebyggas.
  • Minsta tillåtna tomtstorlek är 700 kvadratmeter
  • Högsta tillåtna byggnadshöjd (takfot) är 7,2 meter och högsta tillåtna totalhöjd (till nock) 9 meter
  • Bostadshusen får inte inrymma mer än en lägenhet, dock kan en mindre del av bostaden avskiljas för generationsboende eller studentrum. 

Dessa regler motiveras med att de bevarar villakaraktären i området. Men frågan är om inte reglerna är till för att stänga ute låginkomstagare. För dessa regler gör det omöjligt att skapa boende för annat än höginkomsttagare i Norby. Att bygga lägenheter förbjuds totalt oavsett om de har "villakaraktär" eller inte. Idealet för dessa regler tycks vara en 200-kvadratsvilla med stor lummig tomt. Problemet är bara att en sådan idag går av för 5 miljoner om inte mer. Vad är det för samhälle som bestämmer att människor som inte har råd med 4 till 5 miljoner inte får leva här? I takt med att Uppsala växer och blir alltmer attraktivt innebär det att inte ens den relativt rika medelklassen som idag karaktäriserar Norby kommer att ha råd att köpa bostad här. Man kan fråga sig vilka effekter det får på områdets karaktär.
Min trädgård. På tok för liten och därför förbjuden.
Förutsättningarna för stadsbebyggelsen förändras alltid med tiden. Ett bevarande av nuet kan som i detta fall få oönskade konsekvenser. Det är inte alltid bara positivt som det är nu heller. Norby är en segregerad stadsdel, vill man bevara det så? Varför inte förändra de dåliga karaktärsdragen (segregationen, den sociala isoleringen) och bevara de goda (lummigheten, småhusbebyggelsen).

Dagens bevarandesyn tycks vara endimensionellt formalistisk och skulle behöva öppnas för bredare perspektiv. Norbys lummiga karaktär skulle inte nödvändigtvis behöva skadas av att man utöver idealvillor tillåter, townhouses, mindre villor och mindre flerfamiljshus. Men däremot skulle ett breddat bostadsutbud göra Norby tillgängligt för fler än de i den öfre medelklassen. Det är dags för att bredda perspektiven i stadsbyggandet.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från