Att möta sina idoler

Det sägs att man ofta blir besviken när man möter sina idoler. Detta är även sant om arkitektur. När man besöker den arkitektur man sett på bild många gånger förut är det ganska lätt att bli lite besviken. Bilden ljuger och verkligheten kan inte alltid leva upp till de förväntningar som lögnen skapat. Själv upplevde jag detta nyligen när jag besökte några projekt av arkitektkontoret BIG i Köpenhamn. Jag gillar BIG och är ett stort fan av hur de presenterar sin arkitektur.

Bjerget är ett av deras projekt som jag besökte när jag var i Köpenhamn. På en bild som denna ser det ju helt fantastiskt ut. Lägenheterna med stora terrasser ser ju minst sagt attraktiva ut. Men hur långvarig blir den lyckan när du är tvungen att gå igenom ett parkeringsgarage för att kunna komma till ditt hem? Hur kul är det att behöva passera en gallergrind med fängelseattribut för att nå den förvisso väldigt coola tiltade hissen som tar dig upp till din våning?

Men det är inte alltid mötet med en idol gör en besviken. Ibland kan man också bli positivt överraskad vilket jag blev av 8-tallet - ett annat projekt av BIG i köpenhamns utkant. 8-tallet ser förjävligt ut på bild och ännu värre IRL, materialen känns billiga och tyvärr kändes det också lite ödsligt med alla tomma lägenheter. Men jag gillar verkligen "gatorna" som klättrar sig upp på huset med radhusen och deras små uteplatser. Det är en mycket intressant typologi. Det andra som jag blev lite positivt överraskad av är den billiga känslan i materialen. Plåt i mängder och spartanska lägenheter. Det känns ärligare att sälja på bra arkitektur snarare än exklusiva material och dyra accessoarer.

Sist vill jag säga att även om det ser förjävligt ut så ser det åtminstone förjävligt på ett trevligt sätt, i motsats till den stora massan av samtida arkitektur. Mitt möte med BIGs arkitektur har nog varit mer positivt än negativt då jag sett nya sidor som kanske inte framgår så tydligt på retuscherade arkitekturfoton.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen