Enhetligt så in i helvete!

Jag bor i det här fina 60-talshuset som de så lovvärt piffat upp med fasadbelysning. Eller jag bor åtminstone nästan i detta hus - Jag bor i ett hus som är identiskt till detta. Jag stör mig inte så mycket på att huset är ett av många horribla betongblock från sextiotalet. Det jag stör mig på är att någon välmenande person försökt piffa upp denna miljonprogramsbetong med estetiskt tilltalande fasadbelysning.

Givetvis är detta ett jättebra initiativ och jag tycker att det till och med blev riktigt snyggt. Det jag stör mig på är att de har satt en exakt likadan fasadbelysning på 2 exakt likadana hus. Det jag undrar är VARFÖR!? VARFÖR!? Varför gjorde de inte husen olika? Då hade ju mitt hus blivit unikt och jag hade kunnat identifiera mig med det. Det skulle inte medföra varken extra arbete eller extra kostnad att beställa 2 olika lampor istället för två likadana.

Jag skulle vilja kalla detta för enhetlighetssyndromet. Vi är så fast förankrade i det rationella tankesättet att vi tror att allt som är enfärgat och rätvinligt är rätt och rationellt. Jag märker även tendenser på detta hos mig själv. Det rationella uttrycket har blivit en stil.

Turligt nog är det inte alltid på detta viset. Det till synes rationella kan vara idiotiskt och det till synes irrationella kan vara jättesmart. Ta tillexempel detta hus i Wien ritat av konstnären och arkitekturdoktorn Hundertwasser - Friedensreich dunkelbunt Hundertwasser - en personlig favorit. Uppenbarligen bryter byggnaden mot det rationella uttrycket - Här finns ju linjer som inte är raka! Men samtidigt är alla material, såsom fönster, konstruktion, golv och liknande direkt hämtat från massproduktionen. Det lilla som gjorts är att man kombinerat allt detta på ett uppfriskande sätt.

Jag gillar detta synsätt. En rationell arkitekt kan invända med att det är bättre att ha en enda sorts fönster än flera olika, då får man ju mängd-rabbat! Undrar om det var så de som satte upp fasadbelysningen på mitt hus tänkte...