Fortsätt till huvudinnehåll

Stadsackupunktur


Gillar det här projektet av Kjellander + Sjöberg. Det är en på och tillbyggnad av ett hyreshus från 60-talet beläget vid Vaksala Torg. Förutom att det är riktigt snyggt så gillar jag också det sätt det är inklämt - på och mellan existerarande byggnader. I Uppsala och de flesta andra städer finns det mängder med såna här små ytor där man skulle kunna klämma in en liten byggnad. En ny byggnad som kan tillföra något till gatan, torget eller stadsdelen. Ett litet café kanske, ett bageri eller en kvarterskrog. En sådan byggnad behöver inte vara särskillt stor. Ibland är det en fördel att byggnaden är riktigt liten, så att den kan placeras där den gör som störst skillnad. Kanske ett litet, litet café vid den där vackra platsen. 
Som vi bygger städer idag så uppstår alltid brister. Vi planerar en stadsdel från grunden, ofta med en fantastisk vision för ögonen, vi bygger alla stora likartade byggnader ungefär samtidigt och sedan står vi lite halvsnopna när vi ser slutresultatets alla små brister. Visionen vi drömde om finns inte där. Det arkitekter och planerare gör vid denna tidpunkt är att gå vidare i ett nytt utvecklingsprojekt och hamna i samma situation igen. Det finns ingen arkitekt eller planerare som stannar till och säger - Vänta nu! Vårt jobb är inte slutfört! Här finns brister som borde rättas till! 

Dessa brister som uppstår av storskaligt byggande kan inte lösas med ännu mer storskalighet. Istället krävs det småskalighet. Små nålsticksförändringar som skapar vackra och levande platser. Det är lite som stadens ackupunktur.

I många städer kryllar det av underutnyttjade platser. Stora och ödsliga platser såväl som små och vackra platser, men ingenting som ger dem det liv de förtjänar. Genom att göra små tillägg skulle man kunna skänka dem lite mer liv. Tråkiga och monotona platser skulle kunna ges karaktär och vitalitet. Vackra platser skulle kunna ges liv.

De nålstick i stadsväven som jag vill kalla stadsackupunktur kan bestå av vitt skilda ting. En liten uteservering, nya ytskikt, en insprängd verksamhetslokal, offentlig konst, ett träd eller en inklämd byggnad, som i bilden nedan, kan alla förändra upplevelsen av en plats.


Tyvärr är det så sällan man ser dessa nålsticksprojekt. Det finns ingen vana av att bygga smått i mellanrummen. Tomterna är för små för att intressera byggjättarna och planprocessen för osäker för de små byggarna. Sen ska vi inte tala om ägarförhållandena... Dessa typer av nålsticksprojekt borde främjas! Och de ytor där dessa förändringar kan ske bör göras tillgängliga!
Anish Kapoor's silverböna är ett relativt litet tillägg som förändrat upplevelsen av
en så mycket större omgivning. Stadsackupunktur när den är som bäst!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från