Stadsackupunktur

Gillar det här projektet av Kjellander + Sjöberg. Det är en på och tillbyggnad av ett hyreshus från 60-talet beläget vid Vaksala Torg. Förutom att det är riktigt snyggt så gillar jag också det sätt det är inklämt - på och mellan existerarande byggnader. I Uppsala och de flesta andra städer finns det mängder med såna här små ytor där man skulle kunna klämma in en liten byggnad. En ny byggnad som kan tillföra något till gatan, torget eller stadsdelen. Ett litet café kanske, ett bageri eller en kvarterskrog. En sådan byggnad behöver inte vara särskillt stor. Ibland är det en fördel att byggnaden är riktigt liten, så att den kan placeras där den gör som störst skillnad. Kanske ett litet, litet café vid den där vackra platsen. 

Som vi bygger städer idag så uppstår alltid brister. Vi planerar en stadsdel från grunden, ofta med en fantastisk vision för ögonen, vi bygger alla stora likartade byggnader ungefär samtidigt och sedan står vi lite halvsnopna när vi ser slutresultatets alla små brister. Visionen vi drömde om finns inte där. Det arkitekter och planerare gör vid denna tidpunkt är att gå vidare i ett nytt utvecklingsprojekt och hamna i samma situation igen. Det finns ingen arkitekt eller planerare som stannar till och säger - Vänta nu! Vårt jobb är inte slutfört! Här finns brister som borde rättas till! 

Dessa brister som uppstår av storskaligt byggande kan inte lösas med ännu mer storskalighet. Istället krävs det småskalighet. Små nålsticksförändringar som skapar vackra och levande platser. Det är lite som stadens ackupunktur.

I många städer kryllar det av underutnyttjade platser. Stora och ödsliga platser såväl som små och vackra platser, men ingenting som ger dem det liv de förtjänar. Genom att göra små tillägg skulle man kunna skänka dem lite mer liv. Tråkiga och monotona platser skulle kunna ges karaktär och vitalitet. Vackra platser skulle kunna ges liv.

De nålstick i stadsväven som jag vill kalla stadsackupunktur kan bestå av vitt skilda ting. En liten uteservering, nya ytskikt, en insprängd verksamhetslokal, offentlig konst, ett träd eller en inklämd byggnad, som i bilden nedan, kan alla förändra upplevelsen av en plats.

Tyvärr är det så sällan man ser dessa nålsticksprojekt. Det finns ingen vana av att bygga smått i mellanrummen. Tomterna är för små för att intressera byggjättarna och planprocessen för osäker för de små byggarna. Sen ska vi inte tala om ägarförhållandena... Dessa typer av nålsticksprojekt borde främjas! Och de ytor där dessa förändringar kan ske bör göras tillgängliga!

Anish Kapoor's silverböna är ett relativt litet tillägg som förändrat upplevelsen av
en så mycket större omgivning. Stadsackupunktur när den är som bäst!