Storstad=Förortsifiering?

Under den lilla tid jag varit ifrån stan så har Uppsala med 200 000 invånare i kommunen officiellt börjat kalla sig för storstad. Jag kan inte säga att jag sett någon stor förändring under tiden jag varit borta. Ett litet storstadstecken är att det har flyttat in dyra modebutiker i stan, som ingen normal person har råd att handla på. Filippa K, J.Lindeberg, Peak - "peck" - och Nalle Puhs kompis TIGER har öppnat boutique i stan. Nu kanske ni riktiga storstadsbor tänker att denna företeelse återfinnes i varenda närförortscentrum och att riktiga storstadsikonbutiker har franska och italienska namn, som Gucki, Vers-ache, Mullbelly, Bullbelly o.s.v.

Uppsalas "mini-plattan" - EMO-trapp till vänster, pundargång rakt fram...

Det har också skett nybyggen i staden under den senaste storstadshybristiden. Efter flera års byggande har den gamla centralstationen omvandlats till "resecentrum". Ett nytt och grått "torg" har också anlagts på östra sidan av spårområdet. Tydligen är det storstad att gräva ner oss strosande torgälskare under bilbroar. Grattis Uppsala, du har fått ett litet mini-plattan!

Första åsynen av Uppsala - Storstad eller förort?

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att se förortsestetiken i det nya Uppsala resecentrum. Egentligen tycker jag att den nya stationen är helt okej, till och med ganska lyckad - speciellt stationshuset. Däremot tycker jag att miljön runtomkring är tragisk. Den öppna ytan framför det gamla stationshuset skulle må bra av att "ramas in" av lite ny bebyggelse så att ett riktigt torg bildas. Tydligen är det bara i Uppsala där en cykelparkering i fotbollsplansformat får ta upp den kanske mest åtråvärda oexploaterade marken i stan. Om Uppsala vore en riktig storstad så skulle cykelparkeringen varit nergrävd till förmån för ny stadsbebyggelse, vilket skulle leda till en expansion av stadskärnan - d.v.s ett litet steg mot att bli storstad.

Uppsala cykelparkeringsghetto...

Välkommen till Storstan! -Jag menar förorten...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen