Att sätta staden på kartan del2: "som glaspyramiden vid Louvren"

I Uppsala pågår också arkitekturdebatt med bakomliggande förhoppningar om att arkitekturen ska sätta staden på kartan. Det har börjat skissas på planer för ett konstcentrum nedgrävt under borggården vid slottet. Visionen är att det ska bli som glaspyramiden vid Louvren, vilket hade varit helt i sin ordning om Uppsala konstmuseum hade varit i klass med Moderna Museet - d.v.s något som lockar en stor publik med utställningar i världsklass.

Tyvärr håller inte Uppsala konstmuseum den klassen - många Uppsalabor vet inte ens om att museet finns. Ännu färre har koll på deras utställningar. Det isolerade läget uppe vid slottet lockar endast konstelit och skolklasser. En fantastisk nedgrävd arkitektur skulle inte ändra detta faktum så länge platsen är så pass isolerad. Ett litet konstmuseum är beroende av närheten till många människor för att locka många besökare. Det behöver ligga intill en ström av förbipasserande för att kunna locka till spontan besök och för att kunna skylta för utställningar och aktiviteter. Uppe vid slottet finns det ingen sådan ström av förbipasserande människor och ingen linbana i världen skulle kunna ändra på detta.

Musikens hus har livat upp stadskärnan öster om järnvägen

Att placera konstmuseet i staden har andra fördelar förutom en god tillgänglighet. En kulturinstitution kan bli en katalysator för stadsutvecklingen. Ett exempel på detta är Musikenshus som både bidragit till mer liv kring Vaksala torg, men också gör att fastighetsägare runtomkring vågar utveckla sina fastigheter. Ett konstmuseum skulle kunna åstadkomma samma sorts stadsförnyelse och bidra till stadskärnans utveckling om det placeras på rätt plats.

Som Uppsalabo vill jag också gå på konstmuseum oftare. Men vem kan klandra mig när jag aldrig informeras om utställningar och att jag framförallt aldrig har vägarna förbi? Frän arkitektur vid slottet ändrar inte på detta...Jag undrar om detta förslag är till för oss Uppsalabor eller om syftet är att skapa en vacker fasad mot stadens turister... Kanske återkommer senare med ett motförslag...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen