Fortsätt till huvudinnehåll

Om arkitekter med storhetsvansinne...


Helgo Zetterwalls gotiska domkyrka med sina strävpelare
 (de utanpåliggande pinnarna som stöder mittskeppets övre väggar)
Framgångsrika personer får ofta storhetsvansinne, arkitekter ej undantaget. En arkitekt med storhetsvansinne var sannerligen Helgo Zetterwall med sina historieförskönande ombyggnationer av Lunds och Uppsalas domkyrkor. Ragnar Östberg var en annan arkitekt med utpräglat storhetsvansinne, som nått ikonstatus i det lilla Sverige genom arbetet med Stockholms Stadshus. Hans storhetsvansinne kom att få ett litet utbrott när han cirka 10 år senare uppförde ett litet nationshus åt den Wermländska studentnationen i Uppsala.

Wermlands nationshus ritat av Ragnar Östberg 1930.
Det lilla Nationshuset ligger intill Riddartorget, som domineras av den högresta Domkyrkan med sina dåtida strävpelare. Tydligen gillade inte Ragnar Östberg hur Zetterwalls gotiska domkyrka samspelade med hans lilla mästerverk till Nationshus. För att domkyrkan skulle kännas mer samstämmig med hans lilla nationshus så ersatte han de raka strävpelarna med små böjda kontreforter, som enligt den store arkitekten uppenbarligen passade bättre ihop med nationshusets lätt böjda tak.
Domkyrkan mot riddartorget - observera hur strävpelarna ersatts med rundade kontreforter
Tydligen ska Ragnar Östberg gjort denna förändring i domkyrkans arkitektur utan att först be om lov. Och man undrar hur han lyckades övertala en grupp fattiga Wermländska studenter att bekosta denna dyra anpassning av omgivningen. Ragnar Östberg var åtminstone snäll nog att bara bygga om domkyrkans södra fasad - den som vetter mot nationshuset.
I denna klassiska Uppsalavy syns mötet mellan Helgo Zetterwalls strävpelare och Ragnar Östbergs kontreformer - ett möte mellan två stora arkitekter vilka båda hade lite storhetsvansinne. Vilken tur att jag själv saknar anlag för storhetsvansinne - eller kanske otur - då jag håller de båda storhetsvansinniga arkitekterna som mycket duktiga. Sist vill jag tacka wikipedia för att ha gett mig denna lilla historia...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från