Rättvis stad del 3. Stad utan gränser.

Jag skrev tidigare om hur fysiska gränser delar upp staden i parallella världar. Här skriver jag om en stad utan gränser.

Gränser kommer alltid att finnas i städer. Vägar, naturkilar, vattendrag, parker och industrier kommer alltid att dela av stadsbebyggelsen. Ibland är dessa gränser absoluta: I Stockholm bor du antingen i "den attraktiva" innerstaden eller i den ofta föraktade förorten. Det finns liksom ingenting där emellan, gränsen är absolut och oförlåtlig. Skarpa gränser polariserar, antingen bor du på den fina sidan eller den "sidan man måste tycka dåligt om". Att luckra upp dessa polariserande gränser är viktigt för att minska segregeringen.

I Stockholm försöker man också göra just detta. I projektet Hagastaden försöker man länka samman innerstaden med förortsstaden Solna i norr. Ett annat projekt är Årstafältet, som illustreras i bilden ovan. Jag hade förmånen att lyssna på när stockholms stadsarkitekt Karolina Keyzer berättade om detta projekt. Syftet är att sammanlänka områdena kring fältet kring en attraktiv stadspark. Som en del i detta bebyggs en del av fältet av något som åtminstone ser attraktivt ut på illustrationerna. Jag frågade Keyzer om det miljonprogramsområdet i högra hörnet också fick vara en del av utvecklingen. I denna bild tycks den enda förändringen vara skinande fasader som passar ihop med den nya bebyggelsen på andra sidan fältet. Svaret jag fick var dock lite svepande - "Självklart ska det också få utvecklas, men... ... vi börjar där borta". Resultatet är ett nytt attraktivt område med en lika attraktiv stadspark och undanskymt bakom lite skog råkar ett miljonprogramsområde ligga, som lite av en slump.

Gränser behöver inte alltid vara fysiskt skarpa som en bullrande motorled som delar medelklass och arbetarklass. Att bara ta bort motorleden, att bygga ihop de åtskilda områdena skulle inte ändra på faktumet att här bor medelklass och där borta bor arbetarklass. På något sätt måsta man också väva dem samman i grunden. Möjliggöra att rika och fattiga bo sida vid sida i samma kvarter, istället för sida vid sida i "nästan" samma område.

"Stadsläkningsprojekten" Årstafältet och Hagastaden är trots allt steg i rätt riktning som i längden kan luckra upp Stockholms polarisering mellan innerstad och förort.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen