Vikten av Samband

Täthet, funktionsblandning och rutnät = den goda staden? Eller är närhet och samband en bättre beskrivning?

Det pågår just nu en intressant debatt på Yimby, startad av Lars Marcus i och med en fantastisk artikel i tidskriften arkitekten. Debatten handlar om skillnaden mellan hur staden ser ut och vad den gör, dess "representativa" och dess "performativa" förmåga. Den handlar framför allt om de ord och bilder vi väljer när vi beskriver "den goda staden", om hur de ofta blandar ihop stadens form med dess funktion.

Den traditionella staden har sedan en tid tillbaka genomgått en renässans. Innerstadens popularitet har skjutit i höjden och gått från att vara utskälld till älskad. Idag talas det om att återuppta och bygga vidare på denna traditionella stad. Kvarterstad, täthet, rutnät och stadsliv är de värdeord som bygger många av våra nya stadsdelar. Men trots dess formmässiga likhet med den traditionella kvarterstaden som är dess ideal, så fungerar de ofta helt olika. Orden misstolkas. Där dåtidens rutnät sammankopplade hela staden, så består dagens rutnät mest av åtskillda nätremsor. Se Skarpnäck, Hammarby Sjöstad, Norra djurgårdsstaden...

Bilden ovan är ett pågående stadsutvecklingsprojekt i Uppsala. Den nya kvartersstaden ställer sig demonstrativt inklämd mellan Svartbäckens småhusbebyggelse och Kvarngärdets punkthus utan någon som helst ambition att närma sig varken den senare eller den förra. Vi har byggt en isolerad enklav mitt i staden! Trots att stadens delar här ligger sida vid sida, så låter man de separeras av knivskarpa barriärer. En resa på fyrtio meter fågelvägen är här förlängd med uppemot 700 meter. Denna fysiska åtskillnad är problematisk då det är just sambanden mellan stadens delar som skapar staden. En stad skapas av närheten och sambanden människor emellan, en struktur vars existens bygger på möten och interaktion.

Strukturen av gator är det som ger förutsättningar för denna interaktion. Likt internets fiberkablar kan stadens gator också ses som bärare av information och förmedlare av kontakter. Därför är det så viktigt att gatorna binder ihop och skapar samband och utbyte mellan stadens delar, istället för att isolera dem från varandra. Men varför har vi glömt bort denna fundamentala del av stadsbyggandet? Varför gör vi så här uppenbara misstag?

Kvarter byggs mitt i vägen för gata.

Sedan modernismen har isoleringen av nybyggda stadsdelar i enklaver skett systematiskt. Efterkrigstidens förorter har ofta planerats som mönstersamhällen där dess funktioner såsom skola, handel och ibland arbetsplatser är planerade som ett slutet system. Sambanden med den övriga staden är ofta begränsat till en motorled. Detta arv av att bygga isolerade områden lever kvar. Även idag glömmer vi bort vikten av att skapa och utveckla samband, vilket kan ses i bland annat mönsterplanen för Hammarby Sjöstad.

I dagens kunskapsekonomi ser jag stora nackdelar med hur vi skiljer stadens delar åt. Kunskapsekonomin bygger på människors möten och kontakter, att då systematiskt isolera människor från varandra är därför idiotiskt. Idag finns det stort behov av insikten om vikten av Närhet och Samband, och hur det skapas av en integrerad gatustruktur. Gator som binder samman stadens delar drar inte bara till sig människor från hela staden, de skapar också underlag för butiker och andra ekonomiska rörelser. Kunskapsekonomin är i behov av sådana gator och platser - gator och platser som binder människor samman. Så varför skapas inte förutsättningar för detta? Varför finns det ingen långsiktig planering för detta?

Det är dags att stadsplaneringen återigen prioriterar den övergripande strukturen och börjar utveckla sambanden i staden - även de som inte görs med bil i över 50 km/h.