Fortsätt till huvudinnehåll

Meningen med livet? Planering och ideologi. del 1.

Vad är meningen med planering?
Denna fråga lyfts kanske alltför sällan. När kulturvärden, riksintresse, allmänintresse, egenintresse, naturvärden, rekreationsvärden, stadsvärden och andra värden ska jämkas så kan det vara lätt att glömma bort målet. Eller finns det ett mål med planeringen? För visst borde planering ha ett övergripande syfte?

Igår var jag på ett seminarium om Uppsalas stadsutveckling, som folkpartiet i västra Uppsala anordnade och där var också Jerker Söderlind. Jag gillar Jerker och jag gillar framförallt hans tydliga stadsfilosofi. Bygg det folket vill ha, bygg det som efterfrågs! Så lyder hans enkla ideologi. Jag gillar verkligen hans tydlighet. Tyvärr kan jag tycka att många planerare är otydliga på denna punkt, vad är målet? Varför planering?

Ord kan vara svåra ibland. Ibland räcker de inte till då tolkningarna av dem skiljer sig hos oss människor emellan. Detta blir extra tydligt i en disciplin som stadsplanering, som är så full av subjektiva värdeord. Vad menas med ord som "kulturmiljövärden", "fullvärdigt stadsliv", "stadsmässighet" eller "hög arkitektonisk kvalité"? Det är värdefyllda begrepp byggda på subjektiva tolkningar. Egentligen vilar hela disciplinen på subjektivt tyckande - vilket är nyttigt men också bekymmersamt. Vem bestämmer egentligen vad som är "god kollektivtrafik", "bra service" eller "fullvärdigt stadsliv"? Och hur ska vi veta vad som menas när dessa ord ska definiera ambitioner och mål? Denna subjektiva otydlighet blir bekymmersam när stadsplanering väl är uppe för diskussion. Äpplen och päron blir svåra att skilja på.

 Kanske är det svårt att vara tydlig i denna disciplin, som till stor del bygger på tyckande, snarare än rätt eller fel. Men någonstans måste tydligheten fram. Jag tror att det behövs ett tydligt mål. Ett syfte. En ideologi att luta sig tillbaka på. Något som står över enskilda värden, för att istället omfamna en helhet.

Finns det ett mål?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från