Tankar om arkitektur

I Uppsala är det länstyrelsen  och inte kommunen som driver på för mer byggande. Här har landshövdingen satt upp ett mål om att bygga 25 000 nya bostäder på fem år - en fyrdubbling av nuvarande takt. Landshövdingen Peter Egardt är orolig för bostadsbristen i Uppsala - "Risken är betydande att bostadsbristen blir ett allvarligt hinder för tillväxten och ökat välstånd." Tydligare än så går det inte att uttrycka sig, bostadsbristen är ett allvarligt problem. Kommunens egna syn på bostadsförsörjningen kan i skenet av detta tyckas vara opassande nonchalant. Så här går det att läsa på stadsbyggnadssektionen av Uppsala kommuns hemsida :  "av landets tio största städer byggdes flest bostäder per invånare i Uppsala det förra året. En trend som hållit i sig de senaste fem åren".   Detta låter ju förträffligt bra, men är i praktiken helt irrelevant. Antalet bostäder per invånare är ett mått som helt åsidosätter befolkningstillväxten och jämförelsen blir genast lidande. Själv

För cirka ett år sedan kritiserade jag stadsdelen Tomtebo i Umeå för att vara en stadsmässighetens avart. Nu bor jag här. Tro mig jag trivs jättebra i min första egna lägenhet. Stadsdelen är inte heller så pjåkig, i helgen åt vi tillexempel frukost på bryggan vid Nydalasjön. Nydalasjön är en stor tillgång till stadsdelen och bidrar starkt till att området är så pass attraktivt. Kvarteren i områdets strikta stadsmässiga rutnät består av en blandning av flerfamiljshus och radhus. Trots att stadsdelen är uppbyggd av en rutnätsplan så består det reella gatunätet av återvändsgator från en trafikled. Den enda gata som knyter samman stadsdelen har begränsats för genomfartstrafik och mot denna gata finns inte heller några entréer. Man kan fråga sig om den behövs överhuvudtaget. Häromdagen så debatterade vi vad som var problemet med det närliggande studentområdet Ålidhem och segregationsproblematiken kom upp, varvid jämförelser började göras med Tomtebo. Helt från ingenstans reste jag mi

Det har varit illa med bloggandet den senaste tiden. Men jag har haft goda skäl - allt från att ha snickrat på ett gästhus i skogen till att ha flyttat ihop med min flickvän i en riktig lägenhet. Sen måste jag också erkänna att jag har haft idétorka. Efter att ha läst boken "Vykort från utopia" skriven av Ola Andersson har jag gnagts av tanken - "vad mer kan jag säga?" Boken är mycket bra, för att inte säga strålande. Men samtidigt bjuder den på få nyheter, det känns som om de tankar som seglat runt i mitt huvud har tagit plats i boken iklädda en främmande språkdräkt. Jag håller med om det mesta som står i boken, men jag saknar ändå något. Förutom den intressanta skildringen av Stockholms stadsbyggnadshistoria så bjöd boken för mig få om inga aha-upplevelser och kanske är det inte heller nödvändigt - vad mer går det egentligen att säga? Istället är jag lite bitter över denna bok - inte att den är dålig - snarare att den antagligen inte kommer att få märkbar p