Fick in en liten insändare som en kommentar på den senaste tidens debatt om tillgängligheten till stadskärnan med bil. Rubriken vinklade det lite väl mycket till att handla om många stadskärnor. Kan läsas här och här nedan. När vi nu ändå är inne på politik så måste jag tipsa om dokumentären "hit med pengarna!" om Bob och Bonos politiska kampanjer och smarta lobbande. Ganska fascinerande om hur det går till att omvända världens ledare. Kanske något att lära sig av om man vill påverka de lokala stadsbyggnadspolitikerna, för det behövs nog mer än bara spontana insändare.
Flera stadskärnor gör centrum mer tillgängligt
Flera olika stadskärnor skulle göra Uppsala centrum större och därmed mera tillgängligt, resonerar Alexander Åkerman.
Uppsala har under de senaste femtio åren i det närmaste dubblerat sin befolkning. Samtidigt har exempelvis stadskärnan inte förändrats nämnvärt till ytan. Det säger sig självt att det blir problem när dubbelt så många personer ska ta sig till samma lilla yta. En mängd bilister klagar, men när en parkerad bil tar upp cirka 30 kvadratmeter, orsakar höga partikelhalter på väg dit och dödar publika rum som S:t Eriks torg, så kan man definitivt ifrågasätta bilens roll i vår lilla stadskärna.
Dubbdäcksförbud, höga parkeringskostnader och enkelriktningar är åtgärder som i bästa fall kan lindra symtomen för denna trängsel. Men grundproblemet är stadskärnans litenhet. Ett större centrum vore ett mer tillgängligt centrum!
Det som måste till är en utveckling av stadsstråk med funktionsblandad bebyggelse. Då kan nya stadskärnor utvecklas i stråkens korsningspunkter. I översiktsplanen finns också en ambition om att utveckla dessa stadsstråk. Dock kan man ifrågasätta trovärdigheten då det i kommunens planer längs det utpekade stadsstråket Råbyvägen finns både byggplaner på förortsmässig hus-i-park och mer stadsmässig bebyggelse mot gatan med butiker.
Behovet av samordning är häpnadsväckande.
Det som måste till är en utveckling av stadsstråk med funktionsblandad bebyggelse. Då kan nya stadskärnor utvecklas i stråkens korsningspunkter. I översiktsplanen finns också en ambition om att utveckla dessa stadsstråk. Dock kan man ifrågasätta trovärdigheten då det i kommunens planer längs det utpekade stadsstråket Råbyvägen finns både byggplaner på förortsmässig hus-i-park och mer stadsmässig bebyggelse mot gatan med butiker.
Behovet av samordning är häpnadsväckande.
Det behövs en plan för stadskärnans långsiktiga utveckling, tillgängligheten till staden är akut beroende av detta. Ett tips: Inspireras av norrlandskommunen Umeås nyligen prisbelönta översiktsplan.
Alexander Åkerman arkitektstudent
Kommentarer
Skicka en kommentar