Norrlands huvudstad

Sitter på tåget hem till Umeå, har precis varit en sväng i Sundsvall och spanat in den omtalade stenstaden. Som nybliven Umeåbo så märker man ganska snabbt av att det här i staden finns ett agg mot Sundsvall - som är malliga nog att kalla sig för Norrlands huvudstad. Detta agg har kanske tagit sin början i att båda städerna brann ner på samma dag, 25:e juni 1888. Vad som hände sedan var att Umeå byggdes upp med enkla trähus och taniga björkalléer, medan det rikare Sundsvall kunde kosta på sig rikligt utsmyckade hus i sten.

På min korta promenad såg jag en imponerande mängd vackra och påkostade hus. Sundsvalls stadskärna är faktiskt riktigt fin och om jag hade haft objektiva ögon så hade jag kanske till och med erkänt att den är vackrare än Uppsalas dito. Här har gatorna en fin intim skala och bottenvåningarnas lite pampiga skyltfönster ger till och med Dressmann en känsla av att vara en lyxig flaggskeppsbutik. Fasadernas lekfulla rytm och detaljer gör stenstaden till en attraktiv miljö och de flesta hus är välskötta. Stenstaden i Sundsvall är ett bra exempel på hur äldre tiders arkitektur ofta skapar vackra och attraktiva stadsrum.

Jag är inte ett dugg förvånad över Umeåbornas avundsjuka, men ärligt talat så har Umeå inte så mycket att sätta emot. På en fris i ett av de lite mer udda originella husen finns ett litet citat som skildrar Umeås lite avundsjuka jantementalitet på ett bra sätt.

"Den, som ej bygger likt alla andra, får ej bry sig om att många klandra"