Arkitektur med spets del 1.

Kall vass yxegg?

Är hemma i Uppsala igen och har spenderat första dagen med att kolla in staden och försöka hitta de saker jag missat i min frånvaro. Här kommer två saker jag inte kunnat missa. Det första handlar om ett hus med spets som varit svårt att undgå i den lokala debatten, med mängder debattartiklar och också ett radioprogram. Det handlar självklart om Psykiatrins hus. Ett hus som anklagats för att vara ont, med en spetsig entré som möter de annalkandes patienterna likt en yxegg. Ett hus som sägs vara kallt och sterilt.

Mitt korta besök var under en eftermiddag i sommarhettan och jag måste säga att huset är i sig riktigt läckert, entréhallen med rulltrappor, glaspartier och konstutsmyckning ger intrycket av en forskningsanläggning ur en spionfilm. Den stora atriumgården var också snygg med bra ljusflöde, vattenkonst, en trädstam, bibliotek, café/restaurang och reception - allt klinisk rent i vitt med inslag av grön pastell. Men här förstod jag också kritiken mot byggnaden. I det stora atriumet var vi endast tre personer, borträknat receptionisten. Rummets glasväggar förstärker akustiken och rummets enda konversation blir påträngande hörbar. En kvinna pratar med receptionisten: -Hej det är första gången jag kommer hit, säger hon med försiktig röst till receptionisten i den väldiga salen.

En otäck alien och en tidigare oupptäckt slottsvy.

I det stora rummet blir scenen nästintill absurd. Rummets skala blir nästan pervers i förhållande till den mängd liv som just nu finns här. Rummet är tydligt utformat som ett inomhustorg med olika livgivande funktioner runtomkring, hit ska människor komma till restaurangen, de ska sitta i biblioteket. En strid ström av besökare krävs för att göra detta stora rum mera mänskligt.

I dess tomma tillstånd blir besökarna ofrivilligt utblottade för varandra, de ser varandras nycker, hör varandras samtal och de är ständigt övervakade av receptionisten. Rummet blir plötsligt dysfunktionellt för ändamålet - mottagning för psykiatripatienter. Huset skulle kanske passat bättre som en suspekt forskningsanläggning i någon brittisk spionfilm där det svärmar av män och kvinnor i vita rockar.