Fortsätt till huvudinnehåll

Arkitektur med spets del 1.

Kall vass yxegg?
Är hemma i Uppsala igen och har spenderat första dagen med att kolla in staden och försöka hitta de saker jag missat i min frånvaro. Här kommer två saker jag inte kunnat missa. Det första handlar om ett hus med spets som varit svårt att undgå i den lokala debatten, med mängder debattartiklar och också ett radioprogram. Det handlar självklart om Psykiatrins hus. Ett hus som anklagats för att vara ont, med en spetsig entré som möter de annalkandes patienterna likt en yxegg. Ett hus som sägs vara kallt och sterilt.

Mitt korta besök var under en eftermiddag i sommarhettan och jag måste säga att huset är i sig riktigt läckert, entréhallen med rulltrappor, glaspartier och konstutsmyckning ger intrycket av en forskningsanläggning ur en spionfilm. Den stora atriumgården var också snygg med bra ljusflöde, vattenkonst, en trädstam, bibliotek, café/restaurang och reception - allt klinisk rent i vitt med inslag av grön pastell. Men här förstod jag också kritiken mot byggnaden. I det stora atriumet var vi endast tre personer, borträknat receptionisten. Rummets glasväggar förstärker akustiken och rummets enda konversation blir påträngande hörbar. En kvinna pratar med receptionisten: -Hej det är första gången jag kommer hit, säger hon med försiktig röst till receptionisten i den väldiga salen.
En otäck alien och en tidigare oupptäckt slottsvy.
I det stora rummet blir scenen nästintill absurd. Rummets skala blir nästan pervers i förhållande till den mängd liv som just nu finns här. Rummet är tydligt utformat som ett inomhustorg med olika livgivande funktioner runtomkring, hit ska människor komma till restaurangen, de ska sitta i biblioteket. En strid ström av besökare krävs för att göra detta stora rum mera mänskligt.

I dess tomma tillstånd blir besökarna ofrivilligt utblottade för varandra, de ser varandras nycker, hör varandras samtal och de är ständigt övervakade av receptionisten. Rummet blir plötsligt dysfunktionellt för ändamålet - mottagning för psykiatripatienter. Huset skulle kanske passat bättre som en suspekt forskningsanläggning i någon brittisk spionfilm där det svärmar av män och kvinnor i vita rockar.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från