Tankar om arkitektur

Uppsala? Jag har ofta hävdat att Uppsala har en lite skadlig småstadsmentalitet, att de politiska visionerna inte gör staden rättvisa. Nu har två radikala förslag kommit från politiskt håll. Det mest uppseendeväckande är skrotandet av månadskortet för stadsbussarna i Uppsala. Istället hänvisas alla kollektivtrafikresenärer till regionkortet som gäller för hela Uppsala län, men till en 50 % högre kostnad än dagens stadsbusskort. Modellen är förstås tagen från SL i Stockholm. I Stockholm finns det poänger med ett regionkort dels på grund av att tätorten utgörs av ett flertal olika kommuner och att majoriteten av resenärerna och målpunkterna finns utspridda i ett större område. I Uppsala län är inte detta fallet. Av länets ca 300 000 invånare bor hälften i Uppsala tätort och det finns ett fåtal orter utanför Uppsala som kan anses vara betydande målpunkter. Majoriteten av länets kollektivresande finns därför inom tätorten, det är också här som det finns underlag till nyinvesteringar i

Är radhusen fortfarande en outforskad typologi? Ytterligare tankar om radhusets roll i den moderna staden. Urbanisten Jan Gehl brukar i sina föreläsningar alltid återkomma till dessa radhus ovan. Tydligen kallas de "potato rows" i folkmun och ligger mitt i centrala köpenhamn. Här  en bloggpost med fler fina bilder. Varje radhus står på en tomt om cirka 110 kvadratmeter, med en liten förgård mot gatan och en liten bakgård i kvarterets inre. Det intressanta med dessa radhus är hur väl de passar in i det centrala läget. De små minimala tomterna skapar en relativt hög byggd täthet, cirka 1.2 för hela området, vilket är jämförbart med mycket av det som byggs idag. De små tomterna kompenseras delvis av att aktiviteter som sker på förgården kan bre ut sig i gatan. Gatan får därmed också funktionen att vara vistelseyta. Att förgården här blir en aktiv yta beror förstås på att bakgården är trång och skuggig, vilket gör förgården till det bästa alternativet. Ifall man jämför m