Fortsätt till huvudinnehåll

Att inte se skogen för alla träd

Plankarta Ulleråker. Stadsbebyggelse utan närhet till skog!?
Inger Sjöberg tycks i sin slutreplik inte vilja se skogen för alla träd. Att ytterligare försöka förklara hur det för framtida Ulleråkersbor kommer att finnas mycket goda möjligheter till skogspromenader, verkar vara meningslöst. Att de flesta Ulleråkersbor kommer att ha närmaste skogsområde bara ett par kvarter bort räknas inte enligt Inger Sjöberg så länge skogen ligger utanför planprogrammet. Som tur är tror jag få Uppsalabor är så "planprograms-begränsade" i hur de nyttjar staden.

Att man vill diskutera exploateringsgraden, den rumsliga skalan, hälsoeffekter, miljörisker eller vilken natur som borde bevaras är så klart fullt legitimt och hör till en god stadsbyggnadsdebatt. Men att sprida en förvrängd bild av att man bygger bort möjligheterna till skogspromenader för de boende i området är ett fult debattknep som endast vilseleder och polariserar stadsbyggnadsfrågan. Istället uppmanar jag intresserade att själva läsa planerna och göra sig en egen uppfattning.  

Nu när planerna offentliggjorts för granskning går det att hitta många frågetecken. Kanske hade Inger Sjöberg ändå rätt om utformningen av Dag Hammarskjölds väg som i planskisserna tycks vara lika smal som lokalgatorna trots att denna gata kommer bära genomfartstrafik och därmed skulle behöva ordentliga trottoarer och visst en trädallé längs den gatan borde det också kunna ges plats åt.

Kritik mot exploateringsgraden i sig vill jag undvika för jag tror att det kan bli bra om det görs rätt. Jag tycker att man gjort en bra avvägning mellan exploatering och tillgång till natur. Tillexempel sparas skogen längs åskanten. Men samtidigt är planprogrammet dåligt på att motivera varför Ulleråker ska bli den mest tätbefolkade stadsdelen i staden. Motiveras det med offentliga satsningar på kultur och rekreation? Tillgång till arbetsplatser och handel? Svaret är luddigt och en starkare strategi att utveckla dessa delar av planprogrammet är ett måste. Vilka möjligheter innebär t.ex närheten till vetenskapsklustret vid Polacksbacken eller universitetet i Ultuna?

De hälsoeffekter Inger Sjöberg varnar för är inte en akilleshäl för förslaget. Det allvarligaste är risken för vattentäkten som måste beaktas noga, men vad gäller buller längs Dag Hammarskjölds väg så är boverkets riktlinjer med sovrum mot tyst sida en hälsosam lösning och partikelhalterna kommer sannolikt inte att överskrida normen. Buller är ett större hälsoproblem i äldre bebyggelse. Tvärtom kan förslaget innebära positiva effekter på hälsan då området är väl lämpat för ett liv med cykel och kan bidra med en totalt lägre bilträngsel i staden, jämfört med att dessa bostäder byggs på annat håll.

För att återkoppla till att Inger Sjöbergs ifrågasätter det demokratiska i att ha en samrådstid om nära 3 månader förlagd till sommarsäsongen, så vill jag också resa ett varningens finger för det demokratiska förloppet. Då syftar jag istället på de vaga illustrationerna som säger mycket lite om karaktär och skala på bebyggelsen. Det finns tillexempel inga gatusektioner, och principskissen för bebyggelsen är närmast skallös, liksom perspektiv-kollagen. Också plankartan känns vag - hur precis är den egentligen och vilka slutsatser kan dras? Frågan blir till slut vad samrådet egentligen ska och kan behandla.

Fula debattknep återkommer senare i artikeln när hon återger lösryckta citat från min blogg som förvrängs både i kontext och andemening. För att klargöra så tycker jag att andningshål i form av parker och naturområden är en viktig del av staden. Som tur är kommer Ulleråker även fortsättningsvis bjuda på detta. Istället är det andra delar av staden - östra stadskärnan och de östra stadsdelarna - där tillgången till parker och naturområden behöver utvecklas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från