Fördummande renderingar och (plan)ritningens renässans

Ritningar och framförallt planritningar är underskattade. Visst kan de vara snygga!?

De realistiska renderingarna förför oss på (plan)ritningens bekostnad. Förlorande blir kunskapsöverföringen av idéerna bakom arkitekturen som bara ritningen kan förmedla. 

Att vara bostadssökande medför att man får gå igenom väldigt många planlösningar på lägenheter och därigenom undermedvetet vandra genom den moderna svenska bostadshistorien. Inte sällan kommer jag till insikten om att det var bättre förr. Planlösningarna alltså och arkitektens intresse för dem.

Nu vill jag ju inte påstå att mina preferenser om boende motsvarar vad som efterfrågas av den stora massan där jag särskiljer mig dels genom att inte ha televisionsapparat samt att vilja ha ett hem inrett för skapande. Men många gånger när jag surfat in på bostadsannonser för ett nybyggt projekt känns det som att det läggs för lite energi på att utveckla planerna. Dagens trend om åtskillnad mellan sällskapsdel och en privat sovrumsdel suddar allt för lättvindigt ut de värden och den flexibilitet som finns i att istället ha sammanhang och ett sovrum i fil med sällskapsdelen. Var ska den moderna människan kunna ordna en matsal eller ett biblioteksrum? Istället för att ge frihet att bo ger vi dagens bostadskonsumenter en förplanerad levnadsordning där allt ordnas kring en självklar plats för en Tv och omsorg om att få in en walk in closet.

Visst kompliceras bilden av att vi i detta land har starka regleringar och att vi idag bygger längs bullrande vägar, där en lösning med trespännare och bullerregler oundvikligen leder till att separera sällskapsdel och sovrumsdel. Men det finns också ett ointresse hos våra arkitektkontor för dessa frågor. Att läsa projektsidorna på arkitektbyråernas hemsidor ger en nedslående syn på planlösningen som arkitekturens främsta medel. Hos TEMA, Tengbom, White, Wingårdhs, Nyréns, Sweco, Okidoki är det istället fotografiet och renderingen som regerar. Det är tyvärr ett undantag att de ibland dyker upp planlösningar i deras projektpresentationer, vilket är synd för att bara förlita sig på fåtalet projektpresentationer i tidningen arkitektur som vår gemensamma referens när vi ska förhålla oss till regler och möjligheter är bara en dum begränsning. 

Lika dumma är renderingarna som fortfarande anses som coola bara för att de ser verkliga ut.