Atlantångaren - om att komma upp ovanför taklandskapet Del 1.

Var på platsbesök med jobbet idag i höghuset vid kvarntorget som precis är klart för inflytt och imponerades av utsikten från översta våningen i det 11 våningar höga huset. 

Det är en häftig känsla att komma över det omgivande taklandskapet och ha fri utsikt på detta sätt. En grotta med en utsikt är kanske något som tilltalar urmänniskan - eller åtminstone romantikern inom oss. Det är lite som känslan av att stå uppe på däck hos atlantångaren som ger ett fågelperspektiv över den där gemytliga turistorten.

Området huset står i kännetecknas annars av en lägre bebyggelse i 2 våningar där bostäderna har egna uteplatser. Att bo nära marken, där bostaden kan expandera ut i uteplats och trädgård kan också vara en värdefull boendekvalitet. Det är intressant att jämföra med den annars så vanliga jämnhöga femvåningsskalan som är ett mellanting, oftast utan imponerande utsikt och utan kontakt med marken.

Som ett alternativ tror jag att en tät trevåningsskala blandat med högresta solitärer skulle kunna vara mycket attraktivt. Med många bostäder med vy ovanför taklandskapet och många bostäder nära marken ges en intressant mix som kompletterar varandra. Ett exempel på en sådan struktur är Bombays informella stadsdelars som domineras av låg bebyggelse med ett fåtal inslag av höghuslimpor. I mitt kandidatprojekt ritade jag ersättningsbostäder för slumsanering där en av kvaliteterna var att komma upp över den hektiska gatunivån till lugnet ovanför med både bostäder och vistelseytor placerade högt upp. En sådan kontrast mellan livliga och hektiska allmänna rum och de mer stillsamma privata tror jag är mycket attraktiva.