Konstmuseum vid akademiska sjukhuset

Uppsalakonstmuseum med performancekonst i form av slamsugningsbil framför entré.

Jag har länge förundrats över konstmuseumdebatten i Uppsala. Där företrädare för kommunen tycks ha en 1800-tals-syn på museer som byggnader innehållandes dammiga samlingar. Behovet av ett konstmuseum är att bli en plats att visa upp spretiga samlingar från universitet, kommun och landsting (?) som annars hade varit i magasin. Självklart ska museet placeras för att rättfärdiga Uppsala slott. Dammiga samlingar i ett dammigt hus alltså.

I Umeå har man satsat på en helt annan sorts museiverksamhet i Bildmuseet, som ägs av universitetet. Det är ett museum som har valt bort att visa upp samlingar. Istället pågår här en intensiv utställningsverksamhet med tillfälliga utställningar i en fantastisk mångfald. Mycket av verksamheten består av installationskonst som tar rummet i anspråk, ofta med en överraskande bra kvalitet. Ett grepp som jag personligen värderar som väldigt uppfriskande och samtida. Självklart måste ett konstmuseum i Uppsala på ett liknande sätt bygga på en sprudlande utställningsverksamhet som drabbar tag om besökaren och det bör självklart placeras nära inpå och som en del av staden och det vardagliga livet.

Ett alternativ till placering som inte har kommit fram i debatten är att placera museet på sjukhusområdet. Där kan museet fylla funktionen som ett upplyftande väntrum och promenadmål till sjukhusets besökare och patienter och bidra till att göra sjukhusområdet till en mer integrerad del av staden. För det är vad sjukhusområdet borde bli när 50 000 nya invånare i södra Uppsala kommer att passera igenom någonstans här när de ska in till centrala staden.

Det är åtminstone en intressant tanke. På sjukhuset kan konsten fylla en viktig funktion. Kanske som plats för eftertanke, likt en modern katedral, efter svåra besked. Här kan konsten nå många människor där platsen kan bidra till att utveckla bra utställningar.