Universitetet är inget vidare med byggande

Gick förbi Botaniska trädgården på vägen hem idag och universitetets påkostade kontorsbygge - Segerstedtshuset och började förbarma mig över vårt högst obildade universitet. 

Till skillnad från en del andra kritiker är jag inte särskilt förskräckt över formen, eller att huset inkräktar på sin omgivning. Däremot känner jag en viss uppgivenhet i hur obildat detta universitet framstår när det gäller byggnadsfrågor. Givetvis saknas kompetensen på själva universitetet - här hjälper ju Akademiska hus glatt till.

Men att önska sig en så pass framträdande förpackning, till en så innehållslös byggnad får Universitet att framstå som obildat. I sin argumentation för detta hus talas det så klart om huset som en mötesplats, men när innehållet bakas ner till kontor, restaurang och mindre hörsal, får talet om mötesplats plötsligt karaktären av ett tomt eko. Detta är ingenting annat än ett skrytbygge, segregerat från verksamheten och studenterna! Descartes hade naturligtvis rätt, när han inför Drottning Kristina avfärdade Uppsala som ett landsortsuniversitet - en sanning som står sig än idag.

Ja det här river vi! - Vi måste tänka på kärnuppgiften - förvara böcker...

Som tur är kan Universitetet luta sig tillbaka på en lång historia av "bebyggelse-analfabetism", det överlägset mest avskyvärda bebyggelseingreppet detta universitet gjort är så klart när man kom på den fullkomligt obildade idén att riva trapphallen i Carolina Rediviva. Kanske gjordes detta för att få in fler böcker, vad annars? Men resultatet av denna åtgärd är ett stympat hus, där insidan är en fragmentarisk sammansättning av rum, som inte lever upp till vad husets pampiga fasad utlovar de nalkandes besökarna som vandrar upp längs Drottninggatan.

Man kan ju fråga sig > vad näst? < i universitetets utveckling. Flytta ut all kvarvarande verksamhet från centrala stan och låt ett tomtställt universitetshus agera filmkuliss i tv-serier...