Ett vittnesmål från en motorväg

Scen vid Tycho Hedéns väg: En Nissan GTR och en gammal jänkare med V8 står sida vid sida framför stoppljusen. När det blir grönt flyger den japanska bilen ut ur startblocket med en så kallad launch-control. Jänkaren puttrar å sin sida obemärkt iväg i makligt tempo. Jag tänker på alla de historier man hört om denna gata, som av vissa ses som en dragracebana, och om de gångerna dessa upptåg har slutat illa.

Några sekunder senare hörs ett signalhorn, som försöker varna när två yngre förmågor går mot röd gubbe. Antagligen trodde de att stoppsignalen som gäller för högersväng också gällde övriga körfält. I ögonvrån ser jag hur två barn springer rakt ut i gatan. Sikten skyms av den väntande trafiken i högerfilen och de ser inte bilen som kommer i 70 km/h.

Föraren hann knappt reagera på den unge pojken som springer längst fram. Där ser jag hur pojken flyger till marken samtidigt som en dov smäll hörs. Bilen får stopp först 30 meter senare ungefär där jag står och betraktar scenen från andra sidan korsningen. Cyklisten bredvid mig frågar vad som hände, jag svarar: - han blev ju påkörd såg du väl! Jag skyndar mig bort mot olycksplatsen ifall min hjälp behövs. Föraren och en annan bilist är redan där före mig. Den unge pojken står mirakulöst upp till synes oskadd men ordentligt skärrad, liksom oss alla andra. 

Vi alla visste att den pojken var en hårsmån från att mista livet här. Om det istället hade varit en frontalkrock så hade det inte bara varit bilen som fått svårt att stanna inom 30 meter. Man kan givetvis moralisera över föräldrar som släpper ut så unga individer vid en motorväg försedd med övergångsställen. Eller för den delen förnuftet hos den som går mot röd gubbe, motorväg eller ej. Misstag görs av alla - men få andra miljöer är så pass oförlåtande som ett övergångsställe längs en Motorväg. Om det är något som vi med rätta kan moralisera över är det just varför vi har en dragracebana mitt i stan. Varför låter vi bilar köra i 70 km/h där barn och familjer behöver korsa för att komma till skola, dagis, kompisar, jobb och arbete? 

Tycho Hedéns väg är inte längre den genomfartsled genom Uppsala som det en gång var. Trafiken här har lokala start- och målpunkter. Cirka 2 km av ledens sträckning går genom befolkade stadsdelar, där behovet av att kunna korsa vägen är som störst. Med "grön våg" och 70 km/h tar det 1 minut och 40 sekunder att köra dessa 2 km. Frågan är om det är rimligt med en sådan hög hastighet. Om hastigheten istället hade varit 30 km/h skulle denna sträcka under samma omständigheter avverkas på 4 minuter istället. Med en så låg hastighet skulle både trafiksäkerhet som stadsmiljö kunna förbättras avsevärt. Vägen skulle kunna uppgraderas till gatustandard med smalare körfält och nya hus skulle med fördel kunna uppföras längs denna sträcka.

Det är dags att göra åt detta sår i staden!