Aarhus Ø - Dubai syndromet på skandinaviska.

Aarhus Ø - Ett Dubai på skandinaviska.

Hållbarhet inom stadsbyggnad är ett ganska vagt begrepp. Lägg till lite dagvattenlösningar och lite ekologisk mångfald, samt någon form av sociala satsningar så vips får man rätten till en hållbarhetsprofil, trots ett högt antal boendeparkeringar och mängder med betong.

Man kan förstås bli lätt ironisk över denna miljöbranding. Samtidigt finns det stadsbyggnadsprojekt som i jämförelse är uppenbart ohållbara. Ett exempel på detta är Aarhus Ø  - ett stadsutvecklingsområde på en centralt belägen före detta industrihamn i centrala Aarhus. I planerna ska området inhysa ca 8000 invånare och 12000 arbetsplatser.

Trots storleken och det attraktiva läget med sjötomter centralt i stan, så saknas både pengar och ytor för nödvändiga offentliga rum och institutioner, såsom parker, förskolor och skolor. Här har planeringen istället tänkt spendera värdefull yta och hundratals miljoner på ett kanalsystem som gör varje kvarter till sin egen lilla ö. De ca 50 % av invånarna som inte får riktig sjöutsikt kompenseras på detta dyra sätt med att få se okarismatiska kanaler som orsakar överstora och vindpinade stadsrum.

Palm Jumeirah - Dubai.

En liknelse kan göras med Dubai, där de också har en fabless för bostäder på exklusiva öar. På sätt och vis kan Aarhus Ø liknas vid "palm-öar i dubai" som superexklusiva områden för de mest välbärgade. Det är inte svårt att kritisera det sunda i denna exklusiva formalism, som trots allt kommer till ett pris. I det ena fallet är illusionen betald med slavarbete (Dubai) och i det andra fallet betald genom välfärdssamhällets nedmontering (Aarhus).

Jag har själv jobbat med stadsutvecklingsprojekt liknande det i Aarhus med visioner om kanaler som ger alla invånare vattenutsikt och båtplats. Men precis som med boendeparkeringar så är detta en lyx alla önskar sig tills de själva är tvungna att betala hela kostnaden för det, då vi helt plötsligt omvärderar våra önskemål.