Tankar om arkitektur

Stadsplanering som tvingar invånarna röra sig genom en otrygg överfallszon utan "ögon på gatan" när de ska hem från centrala staden vid kvällstid.  Röda pilar markerar alternativa stråk mellan Ulleråker och centrala staden. Alternativen öde skog eller öde arbetsplatsområde - otryggt båda två. Tar vi för lätt på trygghetsfrågor när vi planerar staden? Jag har tidigare kritiserat Ulleråkersplanerna för att vara en enklav i skogen - en kritik som ofta brukas mot många miljonprogramsområden där detta faktum utpekas som en källa till otrygghet. Känslan av trygghet och otrygghet är förstås personlig och inte enbart kopplat till den fysiska miljön. Jag kan exempelvis känna mig trygg i stadsskogen på kvällen - delvis beroende på att det inte håller till några gäng där och delvis för att jag är man och i mörker ser ganska stor ut. Men så klart finns det många som inte känner sig trygga där just jag känner mig trygg och tvärtom. När vi planerar våra livsmiljöer behöver vi dä

Omställningen av Sverige mot ett hållbart samhälle i balans med natur och klimat är en högst angelägen fråga. Och på trots med lovord för frågan hos en rödgrön regering är klimatpolitiken förvirrad och ineffektiv. I somras läste jag boken "Sustainable energy - without the hot air" av britten David JC Mackay. Författaren är professor i ingenjörsvetenskaper på Cambridge och bjuder på en bok fylld av uträkningar om Storbritanniens omställning mot en mer hållbar energikonsumption och produktion. I boken hanteras vardera utsläppspost för sig och det räknas på hur mycket hållbar energi som behövs för att om möjligt ersätta utsläppet. Den ingenjörsmässiga analysen av britternas utsläpp och energibehov följs sedan av hur denna omställning mot hållbar energi tekniskt kan lösas. Vilket leder till en hel del intressanta frågor:  T.ex Hur stor vindkraftspark behövs för att försörja Storbritannien? Vilken yta med solceller behövs för samma sak? Går det att producera tillräckligt med

Begreppet den "ekologiska skuldens dag", mer känt som "overshoot day" på engelska betecknar den dagen samhällets konsumtion överskrider den tillgängliga årskvoten av Jordens tillgångar.  På samma sätt som man kan räkna på förbukningen av en årskvot kan man också räkna på förbrukningen av en livskvot. Vid 26 års ålder, tillhörande en välbärgad medelklass i ett land där det genomsnittliga ekologiska fotavtrycket är minst 4 jordklot i de olika beräkningarna som ofta redovisas över ämnet, så har jag antagligen passerat min egna "overshoot day" med antagandet att jag kommer leva i hundra år. Från och med nu och en tid tillbaka lever jag över jordens tillgångar.  Säga vad man vill om det relevanta i att bestämma en särskild dag för när den ekologiska skulden inträffar. Olika resurser sinar och återskapas olika fort samtidigt som de kan graderas olika i betydelse för vårat samhälle. Men samtidigt kan ett mått av detta slag verka som en påminnelse o