Fortsätt till huvudinnehåll

Att börja leva som vi lär - om vikten av att sluta leva som klimatförnekare.

Världskarta med befolkningskoncentrationer. 
Om varför hållbar utveckling kräver att vi faktiskt lever som vi lär.

Det är lätt att gilla på facebook. Kanske har du precis som jag vänner och bekanta som ibland gillar budskap om att vi bör minska klimatutsläppen till hållbara nivåer - men som samtidigt flyger iväg på julsemestrar och weekends, överkonsumerar nötkött och mjölkprodukter, roar sig med vattenskoter och wakeboard, kör egen bil trots att de bor mitt i stan mm - samt imponeras (läs förfasas) av hur andra utan problem klarar av att använda cykeln året runt 8 km enkel resa.

Det här är människor som uppenbarligen bryr sig om klimatet och accepterar behovet av en hållbar omställning. Men de verkar trots medvetenheten om problemen (ja visst läser de väl artiklarna som de gilla-markerar!?) inte själva vara beredda att göra vad som då är nödvändigt. Själv är jag ingen ängel heller: Jag bor stort och ved-eldat (ca 50 kvm/person), äter mycket ost och har åkt på många flygresor i mitt liv (även då jag intresserat mig för miljö och klimatfrågor). Däremot har jag bestämt mig för att sluta flyga (firar snart ett år som flygfri) minska konsumtion av nötkött och mjölkprodukter, aldrig äga egen bil etc. Enkla åtaganden som varken kostar eller är särskilt besvärande - men som gör en skillnad.

Att leva som vi lär har även en politisk betydelse. Den politiska viljan att driva en effektiv omställningspolitik - kräver att väljarna själva är villiga att göra mer för miljön än att tycka på twitter eller facebook. Vi lär exempelvis inte få effektiva flygskatter så länge en majoritet av befolkningen bekymmerslöst flyger på sina semestrar och jobb - detsamma gäller så klart för andra incitament och regleringar våra politiker har makt att ta beslut om.

Inte heller kommer andra ta våra åsikter och pekpinnar på allvar så länge vi inte gör det själva. Säg till en Indier att klimatet inte medger att han ska kunna leva som oss - blir så klart oförståeligt dumt. Att tillräckligt många av oss lever som vi lär är därför en avgörande fråga för att få en hållbar utveckling. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från