Att börja leva som vi lär - om vikten av att sluta leva som klimatförnekare.

Världskarta med befolkningskoncentrationer. 

Om varför hållbar utveckling kräver att vi faktiskt lever som vi lär.

Det är lätt att gilla på facebook. Kanske har du precis som jag vänner och bekanta som ibland gillar budskap om att vi bör minska klimatutsläppen till hållbara nivåer - men som samtidigt flyger iväg på julsemestrar och weekends, överkonsumerar nötkött och mjölkprodukter, roar sig med vattenskoter och wakeboard, kör egen bil trots att de bor mitt i stan mm - samt imponeras (läs förfasas) av hur andra utan problem klarar av att använda cykeln året runt 8 km enkel resa.

Det här är människor som uppenbarligen bryr sig om klimatet och accepterar behovet av en hållbar omställning. Men de verkar trots medvetenheten om problemen (ja visst läser de väl artiklarna som de gilla-markerar!?) inte själva vara beredda att göra vad som då är nödvändigt. Själv är jag ingen ängel heller: Jag bor stort och ved-eldat (ca 50 kvm/person), äter mycket ost och har åkt på många flygresor i mitt liv (även då jag intresserat mig för miljö och klimatfrågor). Däremot har jag bestämt mig för att sluta flyga (firar snart ett år som flygfri) minska konsumtion av nötkött och mjölkprodukter, aldrig äga egen bil etc. Enkla åtaganden som varken kostar eller är särskilt besvärande - men som gör en skillnad.

Att leva som vi lär har även en politisk betydelse. Den politiska viljan att driva en effektiv omställningspolitik - kräver att väljarna själva är villiga att göra mer för miljön än att tycka på twitter eller facebook. Vi lär exempelvis inte få effektiva flygskatter så länge en majoritet av befolkningen bekymmerslöst flyger på sina semestrar och jobb - detsamma gäller så klart för andra incitament och regleringar våra politiker har makt att ta beslut om.

Inte heller kommer andra ta våra åsikter och pekpinnar på allvar så länge vi inte gör det själva. Säg till en Indier att klimatet inte medger att han ska kunna leva som oss - blir så klart oförståeligt dumt. Att tillräckligt många av oss lever som vi lär är därför en avgörande fråga för att få en hållbar utveckling.