Fortsätt till huvudinnehåll

Förenklade sanningar del 1: Lika mycket solinstrålning som i Tyskland.

Solcellspaneler i Sege Park, Malmö. Den brokonstruktion av stål de vilar på är så klart ett ekologiskt vansinne - samtidigt krävs vrid och vinklingsbara konstruktioner likt denna för att vi Sverige ska kunna fånga solen lika effektivt som de gör från fasta paneler i Tyskland. 
Klimatomställningen kräver att vi ser vårt användande av resurser som delar i ett system - snarare än att fastna vid förenklade sanningar. 

En sådan förenklad sanning är hur det ofta hävdas att vi i Sverige har lika mycket solinstrålning som i Tyskland - där de för övrigt är grymma på solenergi. Denna förenkling lämnar helt ute de naturliga nackdelar solenergin har i Sverige jämfört med Tyskland:

1. Solinstrålningen må över ett år vara densamma - med skillnaden att solinfallet i Sverige i betydligt högre grad sker under sommarhalvåret.

2. Solinstrålningen under sommaren sker  i Sverige från nästan alla väderstreck - varför en solcellspanel riktad åt söder missar en större del av solens strålar än motsvarande solcellspanel i Tyskland.

3. Till skillnad från Tyskland är också att energibehovet i lägre grad överlappar med energiproduktionen från solceller. Vi har helt enkelt ett begränsat behov av mer energi till vårt elnät under en solig sommardag - därmed ökar behovet av system för att lagra energin - vilket kräver en ökad resursförbrukning.

Och vad ska ersätta energibehovet under årets mörkaste kvartal - då energiproduktionen går mot noll?

Kol? Gas? Olja? eller annan förbränning...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från