Fortsätt till huvudinnehåll

Trump och demokratins sårbarhet

Anti-Putin demonstration i Moskva på Pushkin-torget med liberaler, kommunister, nationalister. Fyra år senare har en stor del av de demonstrerande organisationerna eller deras medlemmar slutit upp bakom Putin.
Valet av Trump som Förenta staternas kommande president upprör - inte minst med tanke på den hatiska presidentvalskampanj som han gick till val på. Så här efter valet tycks många analysera vilken vändning Trumps politik kommer att ta. Ska han anpassa sig mot mittfåran och demokraternas politik, som att ha kvar "obama-care"? Eller ska han genomdriva de radikala - och kontroversiella förslag - han gick till val på (mur mot mexico betald av mexico, stoppa alla muslimer att komma över gränsen, avsäga USAs alla åtaganden gentemot sina allierade).

Det är mycket vi inte vet om Trumps politik. En av få saker vi vet är att han inte drar sig för att så splittring mellan olika nationella/etniska/religiösa/etc grupper. Att peka ut en syndabock på detta sätt kan i värsta fall bli ett effektivt verktyg för att ta fokus från sina egna politiska tillkortakommanden. Nationalism, homofobi och främlingsfientlighet har genom historien visat sig vara ett effektivt sätt att demobilisera majoritetssamhället och i förlängningen demokratin.

Det har exempelvis skett i ökad grad i Ryssland de senaste fyra åren. Med propaganda, diskriminerande lagar, nationalistisk revanschism och homofobi. Om Trump väljer den vägen får vi hoppas att han möter motstånd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från