SLU och stadsutvecklingens checklista

Planillustration från Uppsala kommuns planprogram. svart = Nya byggnader. 

Från SLU har det den senaste tiden kommit flera debattinlägg rörande stadsdelen Eriksbergs utveckling - bland annat har en förlängning av samrådstiden skett på deras inrådan. I deras senaste debattinlägg "Ett hållbart Eriksberg" utvecklar de sina egna visioner om vad som är en hållbar stadsutveckling i Eriksberg. "Lagom volym - måttlig skala - rimligt tempo" är ledorden för deras vision. 

Jag tror det ligger en hel del klokskap i de ledorden. Stadens utveckling kan inte enbart anpassas till politiska mål om nybyggnadstakt - det behövs också tid för att skapa stadsmiljöer med kvalitet. Vad jag kan se i planerna för Eriksberg så har just tid till eftertanke varit något som fått stryka på foten. Ett tydligt exempel på detta är hur en existerande plan för fyra nya punkthus i planens södra del inte har bearbetats trots att omgivande förutsättningar ritas om radikalt. Den skogskil de står i skulle må mycket bättre om man skippade att placera tillfartsvägen och de fyra punkthusen rakt igenom (om man nu verkligen vill ha kvar en skogskil där).

Men en stor del av kritiken som framförs från SLU är sådan som mest blir tomma ord. Kommunens planer kan ju redan sägas uppfylla punkterna från UN-habitat som förs fram: 

1. förnybar energi: CHECK!

2. måttliga prisökningar och dialog: VÅR AMBITION/ CHECK!

3. utveckling av grönytor: CHECK!

4. exploatering i måttlig fart (!?) och medborgardeltagande: CHECK!

5. - 7. Hållbar livsstil, kultur och arkitektur: DET ÄR VI HELT FÖR!

Nu raljerar jag så klart, men det är inte utan en viss träffsäkerhet. Den kritik som tas upp i debattartikeln möts upp i kommunens planprogram och dialogarbete har skett sedan en lång tid tillbaka då Uppsalahem presenterade olika arkitekters förslag till utveckling av stadsdelen - som närboende senare fick kommentera. Ett ytterligare exempel är när författarna betonar vikten av att prioritera gång, cykel och kollektivtrafik före bilen. Så här står det i planprogrammet:

För att omvandla Eriksberg från en, i viss mån, bilorienterad stadsdel med stora parke- ringsytor till en väl integrerad stadsbygd som prioriterar andra transportmedel än bilen krävs också förändringar i gatunätet. Därför satsas det på gång-, cykel- och kollektivtrafik. 

Det jag vill komma till är om planeringen blir bra bara för att man kan checka av alla punkter. Vad menar vi när vi använder ord som förnybar energi, dialog, måttlig exploatering, medborgardeltagande och hållbar livsstil? Har du en hållbar livsstil för att du är resurssvag eller för att det är så du vill leva!? Går det att hålla en värdefull "dialog" med upprörda närboende som redan låst fast sin hållning i frågan!? 

Principer, volymer och nyckeltal. Baserat på 20 års forskning om grannskap i till exempel 1950-talsområden som Eriksberg, vet vi att dessa områden har en bra balans mellan täthet och rymlighet. - ur unt debatt

Vad som är bra och lagom är minst sagt laddat inom stadsbyggnad och arkitektur. Lagom för vem och bra för vad? Det finns ett otal koncept om vad som är bra och dåligt inom arkitektur och stadsplanering. Le Corbusier, Camillo Sitte, Christopher Alexander och Sou Fujimoto har allesammans starka idéer om vad som är bra stads o levnadsmiljöer - ingen av dem är särskilt samstämmiga. Jag tror att uppfattningarna om vad som är bra och dåligt med Uppsalahems mark i Eriksberg skiljer sig åt på liknande vis. 

Det kanske svåraste med en plan som denna är så klart att avgöra rimligheten i exploateringen. Går det att få in 2600 bostäder på ett lämpligt vis i området? Och är kommunens vision för att placera dessa bostäder att betrakta som lagom eller måttlig? Vem kan i så fall avgöra detta baserat på en abstrakt plan utan höjd eller innehåll på husen? Förvirringen försvinner ju knappast när inte ens akademiker kan hålla ordning på siffror. När de i debattartikeln säger: "Exploateringstalet bör inte överstiga 2" så undrar ju en insatt person som jag vad de menar. Exploateringstal för kvarter, fastighet eller stadsdel? Det är en jäkla skillnad beroende på vilket. Om man ska vara fördomsfull mot oss arkitekter så är vi väldigt bra på att blanda ihop siffror. De av oss som vill tillämpa empiri bör givetvis vara mera försiktiga.

Slutligen vill jag runda av med lite mer konstruktiva idéer. Till att börja med vill jag lyfta fram det som kort nämns i debattartikeln - omvandling av befintliga stadsmiljöer bör inte endast ske i hyresområden - fastigheter med bostadsrätter och inte minst i villaområden bör också få möjlighet att bidra till stadens utveckling. Mer av stadens yta som är öppen för stadsutveckling är en förutsättning för att långsiktigt klara bostadsbyggnadsmålen och inte minst möjligheten att hinna se till att det som byggs också blir bra.

Jag tycker också att man måste se stadsomvandling i befintliga stadsdelar som något annat än när det byggs nya stadsdelar från grunden. Det behövs ett större mått av ödmjukhet inför omgivningen. En sådan ödmjukhet är svår att kräva från ett byggbolag som bygger spekulativt för att sälja. Om det däremot är de som bygger som senare också ska bo i husen - tvingas arkitekturen bli ett personligt ställningstagande inför omgivningen - de flesta av oss vill ju om möjligt undvika bråk med grannarna.