Tankar om arkitektur

I Uppsala utreds frågan om återinförandet av spårvagn som en del i att skapa en attraktiv kollektivtrafik i takt med att staden växer. Filmen ovan visar hur det såg ut i staden år 1911. Det är lätt att bli nostalgisk över gamla filmsnuttar som visar gamla tiders spårvagnsstäder. Notera hur gående år 1911 korsar gatan fritt utan tanke på övergångsställen. Så här i efterhand kan det tyckas tråkigt att spårvägen lades ner - när den idag tycks vara aktuell på nytt. Något som bör utredas i de nya spårvägsplanerna är faktiskt vilken spårvidd som bör väljas. För i Uppsala finns redan järnväg i form av smalspår 891 mm - samma spårvidd som exempelvis Roslagsbanan , vilken idag transporterar 40 000 passagerare/dag på sitt enkelspår. Att kunna utnyttja samma sorts vagnar för de nya spårvagnslinjerna och för eventuell kollektivtrafik längs de gamla spåren vore därför av ett ekonomiskt intresse (vagnar är dyra och det är dyrt att driva många olika system). Karta över Uppsala-Lenna järn

Stad med tunnelseende!? Idag har jag bott i lite mer än ett år på landsbygden utanför Uppsala. Visserligen på acceptabelt cykelavstånd (ca 1 mil) och med Uppsalasiluetten väl synlig från sovrumsfönstret. Med en välriktad tubkikare kan jag faktiskt se sista aprils mössviftande från biblioteksbalkongen utan att behöva resa mig ur sängen. Få förunnat även om man bor i stan. Men att bo här utanför stan har även gett mig en del nya perspektiv. Att se staden utifrån med jordbrukslandskapet i fonden och skogsbruksmarken runt knuten ger en del perspektiv på stadens avtryck i landskapet. Jag ser morgontrafiken på väg in till staden, jag åkrarnas förändringar och jag andas in dammet som de skapar under torra perioder. Ett av de första intrycken när man lämnar staden är mängden skräp som färdas med vinden längs dikesgrenar och över åkrarna där traktorerna plöjer ner plastpåsarna ner i jorden. Staden kan i åsynen av detta närmast liknas vid en överfylld soptunna som väntat för länge på at