Fortsätt till huvudinnehåll

Smalspår del 2. - smart för Uppsalas spårväg?


I Uppsala utreds frågan om återinförandet av spårvagn som en del i att skapa en attraktiv kollektivtrafik i takt med att staden växer. Filmen ovan visar hur det såg ut i staden år 1911.

Det är lätt att bli nostalgisk över gamla filmsnuttar som visar gamla tiders spårvagnsstäder. Notera hur gående år 1911 korsar gatan fritt utan tanke på övergångsställen. Så här i efterhand kan det tyckas tråkigt att spårvägen lades ner - när den idag tycks vara aktuell på nytt.

Något som bör utredas i de nya spårvägsplanerna är faktiskt vilken spårvidd som bör väljas. För i Uppsala finns redan järnväg i form av smalspår 891 mm - samma spårvidd som exempelvis Roslagsbanan, vilken idag transporterar 40 000 passagerare/dag på sitt enkelspår. Att kunna utnyttja samma sorts vagnar för de nya spårvagnslinjerna och för eventuell kollektivtrafik längs de gamla spåren vore därför av ett ekonomiskt intresse (vagnar är dyra och det är dyrt att driva många olika system).
Karta över Uppsala-Lenna järnväg bild från lennakatten.se
Ur ett stadsplaneringsperspektiv finns det faktiskt skäl till att slå vakt om möjligheten att utnyttja Uppsala-Lenna järnväg som en del i kollektivtrafiksystemet:

1. Spåret ligger längs ett av stadens få utbyggnadsområden vedyxa skogen (som ej är jordbruksmark) och längs kommunägd mark som till stora delar går att exploatera. Området har tillgång till stad och E4 via flera olika vägar, vilket underlättar framtida trafiksituation.

2. Spåret är en möjlighet att ge uppsalabor fler tillfällen till rekreation med utflyktsmöjligheter till friluftsaktiviteter som skridsko- och badsjöar, skogsområden mm.

3.  Spåret utgör dessutom ett tydligt stråk i centrala staden som lämpar sig för omfattande stadsutveckling.

Att snabbt kunna få igång den typ av kapacitetsstark kollektivtrafik som i exemplet Roslagsbanan har en hel del fördelar. Frågan är så klart vad som räknas som snabbt. Idag saknas elektrifiering, hållplatser, mötesstationer och spåren är inte heller i bästa skick. Detta kan givetvis byggas ut stegvis och med batteridrivna tågset kan hela sträckan användas från dag 1.
Ett alternativ till smalspår - bygg fyrskensspår - eller helt nya spår som då kanske är billigare!? Bild från Tågbron mellan Haparanda och Finland där spårvidd om 1435 mm och 1524 mm möts. 
Vi kan konstatera att spårsträckningen på sikt kan ha stor betydelse för Uppsalas stadsutveckling och att det vore en fördel om systemet är integrerat med framtida framtida spårvagnstrafik i staden. Det finns exempel på nyproducerade spårvagnar för smalspår i Österrike. Filmen nedan visar också hur elegant ett spårvagnssystem kan integreras i staden med markförlagda elskenor istället för visuellt störande elledningar. De kan smyga fram längs trånga affärsgator, där bussar hade varit för klumpiga, samtidigt som de kan köra snabbt och effektivt där utrymmet tillåter.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från