Försvarsanslaget i behov av nya finansiella verktyg?

Försvarsbudgeten i Sverige historiskt.

Försvarsanslaget bör gå ner vid minskad krigsrisk. Det är ekonomiskt vansinne att överdimensionera ett invasionsförsvar, när resurserna behövs till så mycket annat. En strategisk timeout är därför ingen dum idé. Problemet är bara den politiska oförmågan att öka försvarsanslaget i tid när krigsrisken och försvarsbehovet ökar. 

Det är politiskt svårt att prioritera ökade försvarsanslag framför andra angelägna utgiftsposter i statsbudgeten. För det är mycket pengar som ska till. Därför tenderar ökade försvarsanslag komma först långt efter att behovet av ökad försvarsförmåga uppstår. Kriget i Georgien 2008 och kriget i Ukraina från 2014 borde uppfattats som tydliga signaler om att den strategiska timeouten var till ända. 

En lösning på denna intressekonflikt är att öronmärka pengar till försvarsupprustning. Pengar som inte kan användas till andra ändamål blir politiskt lättare att spendera. Låt säga att man i samband med en strategisk timeout fonderar besparade försvarsanslag till ett värde av ca 5 % av BNP. Dessa pengar ger möjlighet att snabbt öka försvarsförmågan vid ett försämrat omvärldsläge, utan att politiken tvingas till drastiska budgetprioriteringar. 

Andra förespråkar ett minimigolv för försvarsutgifter, likt NATOs riktvärde om att medlemsländer ska satsa minst 2 % av BNP på försvarsutgifter. I Sverige har försvarsutgifterna länge legat under denna nivå, på ca 1 % av BNP. Denna nivå skulle antagligen vara skälig ifall Ryssland genomgått den demokratiska utveckling och militära nedrustning som såg ut att kunna bli så sent som för 20 år sedan. 

Frågan är hur länge en så pass hög försvarsbudget som 2 % av BNP är politiskt möjlig i ett scenario med låg krigsrisk? Troligtvis skulle budgeten krympa förr eller senare då den politiska viljan till att använda dessa pengar på bättre sätt är för stor. Bättre vore då att införa en mekanism där besparingar på försvarsutgifter måste gå till att fylla upp en "försvarsfond" med en viss summa (t.ex 5 % av BNP). Först när denna fond är fylld kan besparingar på försvaret ge budgetutrymme för andra satsningar.

Detta innebär också att det politiska trycket på att minska försvarsanslagen minskar då en besparing på försvaret inte direkt ger ökat budgetutrymme för andra budgetposter. Vid en långvarig fredlig period kan stora pengar sparas jämfört med ett scenario där försvarsbudgeten låses vid minst 2 % av BNP, vilket är en ambition som riskerar att komma på skam med tiden. 

Vi vet att Krigsrisk har varierat genom historien och vi vet att försvarsförmåga tenderar att släpa efter - ofta på grund av ett senfärdigt politiskt beslutsfattande. Därför bör möjligheten till försvarssatsningar frikopplas från politiska bryderier som hänsynstagande till regeringskonstellationer och budgetkonflikter. Fonderade pengar för detta ändamål är ett sätt att nå dit.