5 vanliga invändningar mot fler bostäder i befintliga villaområden

Skiss för ett omvandlat villaområde

Ibland känns det ensamt att driva frågan om att möjliggöra fler bostäder i befintliga villaområden. Främst fler småhus, men även flerbostadshus bör kunna byggas där givet rätt förutsättningar. Varje gång jag lyfter denna fråga tycks den svår att ta in för många och jag lyckas sällan övertyga, åtminstone inte utan en längre diskussion. Även de som håller med i sak kommer med en rad invändningar för varför det inte är möjligt att förtäta villaområden i en större skala eller varför andra åtgärder är viktigare. Därför tänkte jag bemöta de vanligaste av dessa invändningar.

 1. Ingen vill bygga - ger få bostäder

- "Bra idé men ingen kommer vilja bygga" är en vanlig invändning jag får när jag berättar att man i Stockholms tätort kan klämma in drygt 200 000 nya småhus på befintliga villatomter utan att riva befintliga bostäder. De som bor där vill inte bygga sägs det. Men när annars tror man att attraktiva byggrätter i några av Sveriges absolut dyraste områden inte kommer att byggas? Lönsamma byggen hittar förr eller senare en väg till förverkligande. Om inte nuvarande ägare vill stycka av så kommer nästa ägare antagligen göra det. 

2. För tidskrävande att ändra detaljplaner

Denna invändning brukar komma från politiker. Och visst är det lite snårigt med de otaliga detaljplaner från olika tider och olika ideal som reglerar våra städers bebyggelse. Att ändra var och en av dessa vore ett evighetsarbete och att initiera planarbete utifrån enskilda villaägares nycker vore ett ytterst ineffektivt nyttjande av begränsade planresurser. För att få en effektivitet kan man göra stora generella detaljplaner för hela stadsdelar. På så sätt kan man med ett fåtal nya detaljplaner möjliggöra förtätning av villaområden i en hel stad. 

3. Det styckas redan tomter.

Ofta kommer invändningen att det styckas ju redan tomter och befintliga hus byggs ut. Det stämmer. Men eftersom minsta tomtstorlek, antal lägenheter per tomt och avstånd mellan byggnad och tomtgräns är reglerade i de flesta villaområden, så omöjliggörs en stor mängd avstyckningar och förtätning där man med andra regleringar skulle kunnat skapa bra bostäder. Det går helt enkelt inte att jämföra dagens begränsade möjligheter till avstyckningar med de möjligheter som följer av mer tillåtande detaljplaner.

4. Det blir inga billiga bostäder

Att tillåta förtätade villaområden kommer inte bara ge många fler möjligheten att bo i småhus, det kommer även hålla nere markkostnader och därmed bidra till mer prisvärda bostäder generellt i staden. Att begränsa mängden byggbar mark leder till högre markpriser och dyrare bostäder. Att öppna mer mark för byggande leder till lägre markpriser och mer prisvärda bostäder. Ofta möter jag en fördom att småhus är dyra att bygga. Det stämmer inte. Småhus kan byggas med enklare konstruktion än flerfamiljshus och de är enklare att serieproducera på fabrik. 

5. Det är ingen valvinnare

Att villaägare blir galna och att insändarspalterna och mailinkorgar fylls av protester är vanligt när det kommer till frågor om bostadsbyggande. De lokala politikerna har tyvärr sällan bra opinionsbarometrar för att navigera detta och måste gå på känsla när de avgör vad som är en stark opinion och vad som är en enskilds starka åsikt. 

I USA har zoningreforms där fler bostäder tillåts på all tomtmark i staden ofta haft stöd tvärs det politiska spektrat, både av republikaner och demokrater. Motiven kan vara olika - tron på den fria marknaden och misstro mot regleringar eller visionen om 15-minutersstaden. Klart är att man ser reformerna som avgörande för att dämpa de höga boendekostnaderna, som drabbar många väljare. Att i det läget ställa sig emot både ett större offentligt åtagande för bostadsbyggandet och lättade regleringar i form av zoning reforms blir politiskt svårt för konservativa politiker.