Är landsbygden missgynnad?

Om man ska tro debatten är detta ett klarlagt faktum. Landsbygden är missgynnad och i staden kommer manna från himlen. Men tro mig det är inte alltid så fett i staden heller.

En del saler har blivit bättre.

Ändå har en hel del saker förbättrats utanför städerna de senaste decennierna. Sopsorteringen hämtas numera vid tomten, bredbandsutbyggnaden ger blixtsnabbt internet i värsta obygden, taxibilar kör skolbarn i skytteltrafik och städernas utbud av handel har de senaste decennierna med stor möda flyttats till den landsbygdsnära stadsgränsen dit det är smidigt att parkera bilen.

Ekonomiska orättvisor mellan stad och land.

En påtaglig skillnad mellan stad och land är hur tillgångspriser på bostäder förändrats de senaste decennierna. Där värdeökningar på bostäder i städerna i många fall motsvarat helt vanliga löneinkomster som tillkomit över lång tid och fungerat som rena lotterivinsterna för de som varit med på tåget. Att vinna 25000 i månaden i 25 år var vid ett visst tillfälle inkluderat i att äga en villa i Stockholm. Detta har även skett i glesbygd alldeles nära storstäder, men för glesbygden som helhet har denna effekt inte på samma sätt kunnat mätas med en extra inkomst. Nu är det såklart inte heller alla i städerna som gynnats på detta sätt. Detta är även en stor generationsorättvisa där alla som stått utanför står som förlorare med undantag av de som kompenseras genom arv. 

Mer landsbygdsnära handel.

Visst utarmas många samhällen. Handeln transformeras både i staden och i glesbygden. Handelsutbudet i stadskärnorna har på många sätt utarmats även i växande städer som Uppsala. Under de senaste 20 åren har externa handelscentrum och därefter internethandeln expanderat kraftigt i omfattning på bekostnad av stadskärnor och stadsdelscentrum. På många sätt har det varit politiskt lättare att planera köplador i stadens utkant dit det är långt och osmidigt att gå, cykla eller åka buss än att planera detta i lägen där dessa förutsättningar är goda. Samma sak gäller för mycket annan kommunal infrastruktur som simhallar, sporthallar, återvinningscentraler. 

Helt plötsligt är det i princip lika lätt att nå stadens handelsutbud för boende i den stadsnära landsbygden som för många som redan bor i staden. Något som givetvis även påverkat handel i närbelägna orter.

Lägre milkostnader.

En annan aspekt som seglat upp till landsbygdens fördel är elbilar med betydligt lägre bränslekostnader än fossilbilar. Boende i landsbygd som till största del bor i egna småhus kan enkelt fixa prisvärd laddning på sin egen uppfart. Medan boende i hyresrätt i staden sitter i händerna på fastighetsägarens fria prissättning som ofta hamnar i nivå med betydligt dyrare publika snabbladdare. 

Att kompensera för låg befolkningstäthet.

Låg befolkningstäthet försvårar upprätthållande av kollektivtrafik, skolor och handel nära invånarna. Till viss del behöver detta kompenseras och gör så redan. Men så klart finns gränser.

Förskolor och daghem går ofta att möjliggöra även för små barngrupper. Desto svårare är det med skolor där kraven är större på att verksamheten håller en viss nivå. Vi vill inte att landsbygdsskolor ska vara betydligt sämre. Kanske kan man jobba smartare för att kompensera för ett egentligen för lågt elevunderlag. Vissa resurser kan kanske delas mellan flera skolor. 

Men vi behöver också hantera byggandet av nya bostäder. Där detta kanske behöver styras till ett fåtal prioriterade orter snarare än att ske varstans någon vill stycka av en tomt, så att man kan säkra att elevunderlaget består över tid. Om det fortsatt kommer vara fritt att bygga i lägen där man behöver skolskjuts med taxi, där det inte finns kollektivtrafik och där det inte finns befintliga skolor så kommer detta att ta en stor mängd resurser samtidigt som man misslyckas med att stärka befolkningsunderlaget där detta kan göra positiv skillnad. 

Stadens fördelar - trafiksäkerhet.

En betydande skillnad mellan stad och landsbygd handlar om trafiksäkerhet. I staden finns separerade gång och cykelbanor, parker och naturområden. På landsbygden utanför orter och byar har de flesta en 70-väg direkt mot tomten och kanske inte särskilt tillgänglig natur.

Det bästa med ett bo i stan med barn i förskoleålder är hur lätt det är att cykla på varierande äventyr. Från vår lägenhet går det snabbt att ta sig med barnen till ett större antal lekplatser och naturområden av absoluta toppklass. Att besöka dessa med bil är betydligt mer omständigt. Att stanna till vid flera platser under samma utflykt vore nästintill omöjligt.

Landsbygden skulle må bra av mer sådan platsrikedom. Bättre leder, badplatser och rekreationsytor. Och kanske framförallt bättre trafiksäkerhet som möjliggör cykelutflykter och mer självständiga barn. Min egna erfarenhet av att cykelpendla längs smala landsvägar är att allt för många skiter i att visa hänsyn. Omkörningar i full hastighet med alldeles för liten marginal är en nära döden upplevelse och skedde regelbundet. Här krävs tydligare trafikregler om hänsyn och en normförskjutning. Att sänka hastighetsgränsen där landsvägar går intill bebyggelse är också en väg att gå.

Landsbygden som möjliggörare av husdrömmen

En viktig anledning till landsbygdens dragningskraft är möjligheten att bo i hus med trädgård. Något som i staden idag bara tillåts för en bråkdel av befolkningen. Läsare av denna blogg vet att jag propagerar för betydligt fler småhus i staden och pekar på lösningar hur detta kan göras på ett sätt som inte underminerar kollektivtrafik, hållbart resande eller kräver anspråkstagande av ny jungfrulig mark. 

Här tror jag att det krävs en bättre balans på bostadsmarknaden där man i mindre grad behöver söka sig utanför staden för att uppfylla sin bostadsdröm. Jag tror detta kan gynna boende både i stad och land.