Die Mauer del 1: Thomas Jefferson och Botaniska trädgården som Universitetets centrumpunkt.

Botaniska trädgården sedd från Uppsala slott.

Från borggården på Uppsala slott kan universitetets byggnader runt Botaniska trädgården se ut som en medveten komposition med olika prominenta universitetsbyggnader uppradade på båda sidorna av barockträdgården. Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva, den nya administrationsbyggnaden Segerstedtshuset och de många lärobyggnaderna vid Humanistiskt centrum, Evolutionsbiogiskt centrum och Blåsenhus. Barockträdgårdens antikinspirerade botaniska tempel står här som universitetsmiljöns självklara mittpunkt. 

Botaniska trädgården med omgivande Universitetsinstitutioner.
Nedifrån till vänster: Administrationsbyggnaden Segerstedtshuset, Institutioner för Pedagogik och Psykologi, Evolutions biologiskt centrum. Nedifrån till höger Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva, Humanistiskt centrum. 

Denna typ av komposition är typisk för just universitetsmiljöer och kan härledas till de amerikanska campusuniversitet som byggdes i början av 1800-talet. Som exempel kan nämnas University of Virginia, ritat av Thomas Jefferson eller Union College från 1820-talet. Men till skillnad från dessa amerikanska förebilder så är den symetriska kompositionen här närmast en eftertanke. Botaniska trädgården var aldrig tänkt som Universitetsmiljöns centrala plats. Studerar man förhållandena närmare är trädgården med sina långa murar ett avdelande element istället för det samlande centrum som den centrala platsen i ett typiskt amerikanskt campus var tänkt att vara. 

University of Virginia ritat av Thomas Jefferson. En Panthéon-inspirerad  huvudbyggnad omgiven av mindre lärobyggnader på bägge sidor om campusets centrala plats kallad "the lawn". Foto: Daniel Latorre.

Särskilt avskärmad är exempelvis restaurangen i Segerstedthuset och huvudentrén till Blåsenhus. Det krävs en ordentlig omväg med många krökar för att någon från humanistiskt centrum ska ta sig dit, trots att det är en av de närmare lunchrestaurangerna. Lika onödigt tillkrånglat är det för den som vill ta en kort promenad i trädgården efter en lunch på restaurangen. Man kan hävda att de extra metrarna och krökarna är en bagatell, men de har stor betydelse för hur och var människor rör sig. För hur stor chansen är att oplanerade möten mellan individer från de olika institutionerna inträffar. Det handlar också om individers sinnesstämning när fler kan promenera genom parkmiljöer istället för längs bilgator för att ta sig till och från sin arbetsplats.

Situationen idag. Murar och staket markerade med tjocka svarta linjer.
Röda linjer markerar närmaste vägen mellan de olika institutionsbyggnaderna. Vänstra sidan 330 m lång obruten barriär. Till höger en 260 m obruten barriär.

Möjlig framtida situation med 2 nya entréer till botaniska trädgården.
Gröna linjer markerar närmaste vägen mellan de olika institutionsbyggnaderna.

Långa murar i en stad har konsekvenser. En 330 meter lång barriär i form av en mur påverkar hur människor rör sig över ett betydligt större område. Stadsbyggnadstänkaren Jane Jacobs beskrev bra hur sådana barriärer och även allt för funktionsseparerade områden skapar en sorts kanteffekter där få människor rör sig. I närområdet finns fler barriärer som samverkar på ett olyckligt sätt.

Att skapa fler entréer skulle kunna skapa möjligheter att utveckla campusmiljöerna runt Botaniska. Trädgården skulle användas mer av studenter och personal och det skulle också möjliggöra en bättre integration med omkringliggande stadsmiljöer. Exempelvis har blåsenhusområdet stor utvecklingspotential att kanske bli mer av den akademiska by som varit den bakomliggande visionen bakom många amerikanska campusuniversitet. Där miljöer för boende och lärande hänger tätt samman och möjluggör aktiviteter och möten under en längre tid av dygnet. Kanske kan man också tillåta den mer samtida ambitionen om att låta stadsmiljön och universitets institutioner vara något som på detta tema bidrar till varandra. 

Visualisering av öppning mot Segerstedthuset och Blåsenhus. 

När denna fråga om fler entréer till Botaniska trädgården har undersökts tidigare så är min förståelse att detta har avfärdats med kulturmiljöhänsyn som skäl. Jag tycker inte att det är en rimlig avvägning. Dessa entréer skulle kunna gestaltas fint och lågmält. I bilderna jag visar är de nya entréerna knappt synliga. 

Öppning mellan Botaniska trädgården och Engelska parken.  

Däremot kan det komma följdåtgärder som kan bli fel. Idag är trädgården inte upplyst kvällstid. Om det ska vara en central plats i ett större campus så är det nog bra om det finns viss belysning. Ett sådant tillägg kräver viss fingertoppskänsla. Även öppettider och snörörjning vintertid behöver hanteras. Men även här finns stora möjligheter att tillvarata. Min gamla vision om att vintertid göra Barockträdgården till en ispark  är fortfarande lockande. En del kanske tänker att det är orimligt med tanke på klimatet men än så länge har Uppland ett mycket bra klimat för naturisar. Det är snarare en fråga om spolningsmetod, att tajma kylan och självklart en fråga om hur mycket av denna påfrestning som trädgården klarar.

Botaniska trädgården som en skridskopark.

Levande och attraktiva campusmiljöer är en fråga jag intresserat mig för länge. Det var också temat för mitt examensjobb från 2015 där jag också gick på djupet kring Uppsala universitets historia. Universitetet har en historia av behandla den fysiska miljön på och runt sina institutioner styvmoderligt. Tillägg och ombyggnader har ofta gjorts utan någon helhetssyn och man har helt saknat ambitioner om att skapa något annat än nio-till-fem miljöer.