Fortsätt till huvudinnehåll

S:t Eriks torg. Del 1. Marknadsplatsen som blev ett blåshål.

Uppsalas Saluhall med S:t Eriks torg i förgrunden. Början av 1900-tal.
Notera även spårvagnsrälsen.
Jag har börjat skissa på en arkitekttävling. Tävlingen går ut på att rita en täckt marknadsplats i en existerande urban miljö och som den Uppsala-romantiker jag är så bestämmer jag den existerande urbana miljön till S:t Eriks torg bredvid den nuvarande Saluhallen. Anledningen till att väljer att bygga ut den nuvarande Saluhallen är dels att den har det ekonomiskt kärvt och riskerar att läggas ner, vilket är väldigt synd. Den andra orsaken är att torget idag upplevs som ett öde blåshål, isolerat från övriga stadskärnan. Jag tror att både Saluhallen och S:t Eriks torg kan få en renässans om det integreras mer med övriga stadskärnan. För det är ju inte bra att det torg i staden som har störst historisk prägel ser ut så här:
S:t Eriks torg idag - ett blåsigt automobilupplag. En skam för hela Sverige.
Idag är S:t Eriks torg en enda stor markparkering. Förutom den lilla Saluhallen så finns det ingenting som lockar med denna plats. Detta tillsammans med isoleringen från centrum gör att det bildats ett urbant vakuum på denna plats. Denna plats får mig att skämmas inför alla de busslaster med turister som kommer hit för att se på Katedralen. Är det denna bild de ska få av Uppsala? En stad som bokstavligen låter automobiler ockupera och döda medeltida kulturmiljö. Ack vad jag skäms!
Marknad på S:t Eriks torg, cirka 1920.
Som tur är så har torget inte alltid varit dött och öde. Fram tills mitten av nittonhundratalet var detta ett av de livligaste torgen i staden. Till den närliggande akademikvarnen kom Uppsalaslättens jordbrukare för att mala sin skörd och sedan sälja den på Torgmarknaden vid S:t Eriks torg. Torget var på den tiden stadens viktigaste marknadsplats. I mitten av nittonhundratalet lade kvarnen ner och marknaden blev aldrig vad den varit igen. Strax därefter kom automobilerna och tog över.

Idag är markparkeringarna både torgets bödel och frälsare. Utan bilparkeringar skulle Saluhallen tappa kunder och kanske dö ut. Men samtidigt förhindrar automobilupplaget att torget utvecklas till att bli mer än ett blåshål i staden. Jag tror jag hittat en lösning på detta problem. Men jag låter er vänta lite. Det jag kan säga är att jag har några riktigt snygga skisser på G.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från