Träsnidaren i Umeå

Träsnidaren är ett område beläget på öst på stan på Umeå - De'e så man he orden här uppe! Det är byggt i slutet av 80-talet. Jämfört med Tomtebo i tidigare inlägg så har man inte ägnat sig åt att göra taskiga kopior av stadens typologier. Istället har området en oregelbunden form som formar gårdar, gränder och små torg. 

Den gående leds fram i en krokig bana, som hela tiden riktar din blick mot nya saker.

En liten "gata". Skalan samt alla entréer och uteplatser gör att "gatan" bjuder in till små möten och aktiviteter här. Här kan ju barnen spela fotboll!

Arkitekten som står för både byggnaderna och masterplanen är den EngelskSvenske arkitekten Ralph Erskine, som är känd för att bygga för "social housing" - för allmännyttan. I princip alla rum i detta område inbjuder till liv. Mot både gator och gårdar vänder sig entréer med små uteplatser. Skalorna är väl avvägda, vilket jag tror är den avgörande faktorn till att rummen inte känns öde. Rummen aktiveras genom alla entréer och tillhörande uteplatser.

Området karaktäriseras av slutna rum med gytterkänsla.

Att vandra igenom träsnidaren är spännande. Det är som en stad i staden. En svåröverblickad sekvens av föränderliga rumsligheter. 

Man vet inte vad som döljer sig där bakom...

Nästan alla rum är slutna. Att röra sig med för att man hela tiden möter nya rum, tillskillnad från en bred och rak aveny där du alltid befinner dig i samma rum.

Varierande hushöjder runt ett torg.

Hushöjderna är minst sagt varierande från 2 våningar upp till 9.  De höga husen har liksom smygits in i området. De blir inte dominerande fastän omgivande bebyggelse i stort utgörs av 2 och 3 våningshus.

Stora gården. Gårdarna är av varierande storlek och kantas av uteplatser. 

Området är till och med mysigt i mörkret.

Alla ytor i detta område bjuder in till aktiviteter och det känns inte farligt i mörkret heller. Jag skulle gissa på att det är relativt tättbebyggt också trots att bebyggelsen mestadels är/känns lågmäld och småskalig. Det enda jag kan ha emot detta område är att det inte bjuder in förbipasserande gående och cyklister, att det är monofunktionellt, samt att det hela är byggt och ägt av samma fastighetsägare. Jag skulle gärna se hela städer uppbyggda efter denna struktur. Det skulle bli en fantastisk labyrint att upptäcka. Mycket roligare än rutnätsstäder med livlösa och alltför breda gaturum.

När man talar om trollen. Här ses stads"livet" på hammarby allé i Hammarby sjöstad. En 33 meter bred gata som ser ut att leda till det som urbanofilen refererar till som "ingenting" och andra kallar för naturen.