Fortsätt till huvudinnehåll

Rättvis stad - del 1. Variationsrika bostäder

Bostäder som är unika och olika kan attrahera unika och olika människor.
Segregering och orättvisa är ett växande problem i sveriges storstäder. I denna bloggserie ska jag försöka svara på hur städer kan byggas för alla.


I en tid då exploatörer uppmuntras av folkvalda politiker att skapa storskalig boendesegregation genom att omvandla hela stadsdelar till dyra livsstilsboenden för enskilda och ofta privilegierade samhällsgrupper känner jag att det är dags för ett mer socialt stadsbyggande. Det handlar om att bygga stadsdelar som kan attrahera en bredare grupp i samhället. Höginkomsttagare, låginkomsttagare, barnfamiljer, karriärister, unga, studenter och äldre, allt blandat i en smakrik röra. Målet för all stadsplanering bör återigen bli en stad där det är trivsamt, billigt och enkelt att leva och att minska boendesegregationen, mellan hög och låginkomstagare. Tyvärr är det inte så jäkla lätt alltid. Att bygga nytt är oftast dyrt och nya lägenheter blir därför något som bara rika människor har råd med. Men med god planering och smart byggande går det att bygga för alla.

Ett av de största stadsproblemen idag är boendesegregation mellan stadsdelar, inte sällan kan medelinkomsten inom en stadsdel vara den dubbla mot stadsdelen på andra sidan vägen. Men det behöver inte vara så, rika och fattiga kan leva tillsammans inom samma stadsdelar. Det kräver dock en stor variation av bostadstyper inom stadsdelarna, en varitation som med olika kvalitéer kan attrahera alla olika samhällsgrupper och deras behov. En person som gör karriär och klättrar på inkomststegen ska inte behöva flytta ut ur sin stadsdel för att hitta ett bättre boende med större kvalitéer, vilket idag är svårt i många stadsdelar - försök hitta lyxvåningar i miljonprogramsområdet eller enkla tvåor och ettor i villaområdet. Denna metod har tillämpats historiskt med goda resultat, dock behöver variationen vara större nu när standarderna har höjts på bostäder i allmänhet. 

En gata med townhouses jämte små och stora flerbostadshus - en mix av stora penthouselägenheter med takträdgårdar blandat med minimala ettor med skuggiga franska balkonger. Varierat = vackert.
Alla bostäder bör och kan inte heller vara splitter nya, ha slående utsikt, dyra ytskikt, garageplats, soldränkta eftermiddagar, stora takterrasser eller följa alla boverkets regler för handikappsanpassning. Allt detta lägger på stora extrakostnader på boendet, kostnader som inte alla kan betala. Planerares mån om enskilda bostäders standard - solljus åt alla, garageplatser åt alla och minimimått åt alla - har också lett till dyrare bostäder åt alla.

Isället för mer minimistandard behövs mer variation. En hög finkornig variation av bostäder inom stadsdelarna är nödvändig. Det behövs bostäder som är både små och stora, gamla och nya, lyxuösa och spartanska, soldränkta och skuggtäckta. En intressant blandning av townhouses, penthouses, vanliga lägenheter, etagelägenheter, takträdgårdar och franska balkonger. Detta kräver att vi börjar planera för en mångfald av aktörer på bostadsmarknaden, fria byggrupper, små byggare, allmännytta, privatpersoner, samt även stora byggare. Sverige har en lång tradition av att planera för stora byggbolag, vilket lett till en oligopolmarknad där små aktörer inte kunnat slå sig in och byggandet blivit minst sagt likriktat. En kombination av monotont och dyrt. Varierat och billigt låter trevligare i mina öron.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från