Tankar om arkitektur

Radhus från 20-talet i Änggården Göteborg. I somras hade jag vägarna förbi Änggården i Göteborg, ett gammalt radhusområde från tjugotalet. Jag måste erkänna att jag har en svaghet för denna typ av radhusstäder. Speciellt med en så vacker arkitektur, där omsorg har lagts på detaljer och entréer som har en känsla av representativ värdighet och stolthet. Själva typologin där enfamiljshus med en privat skyddad trädgård ryms på en mycket liten yta är något som jag tror kan vara ett fullvärdigt och mer hållbart alternativ till glesa villaområden. Kanske den perfekta kombinationen mellan att bo i staden och att äga sitt egna hus. Radhuslänga, 60-tal, i Norby, Uppsala  I dessa radhuslängor har jag bott i en stor del av min uppväxt. Här står husen mot gatan och bakom döljer sig en liten insynsskyddad trädgård. Själva huset är på 170 kvadrat och kan jämföras med en normalstor villa, dock med fördelen av att slippa 1000 kvadratmeter trädgård att ta hand om. Jag vet att det finns e...

Illustration: Lisa Deurell På Archileaks  har Lisa Deurell publicerat ett idéförslag för hur villaområden kan utvecklas. Idén om att villaområden kan omvandlas till levande och täta stadsdelar är jättespännande. Med tanke på all den mark i våra städer som är glesa villaområden och att de inte sällan ligger i attraktiva lägen så förstår man potentialen i ett förslag som detta. Det har dessutom en rättviseaspekt där ett fåtal människor får en orättvist stor del av marken i staden. Jag har tidigare skrivit om hur centrala villaområden troligen är "subventionerade"  och illustrerat hur de kan omvandlas . En omvandling av centrala villaområden till levande och täta stadsdelar är antagligen det mest hållbara sättet att utveckla våra växande städer. Det är hållbart på flera sätt. 1. Det bryter segregerande stadsstrukturer och skapar förutsättningar för en mer socialt blandad stad. 2. Det skapar underlag för lokala affärer och en bättre kollektivtrafik. 3. Det är det mes...

Översiktsplaner i Svenska städer är nästan alltid utformade för att vara tvetydiga, luddiga och ibland intetsägande. På så sätt kan politikerna anpassa berättelsen till de olika aktörer, projekt och politiska poäng som efter hand uppenbarar sig. Det hela är ett system som yttrar sig i en mycket flexibel tolkning av översiktsplanen. De extremt luddiga kartorna över var nya parker och stadsdelar ska anläggas tillåter förändringar. Det kvarter där parken var tänkt att ligga kan lika väl exploateras för bostäder då platsangivelsen i översiktsplanen ska ses som "ungefärlig" och inte direkt bindande. Klatschiga visioner som "promenadstad", "bygga inåt", "bygga den täta staden" kan ofta neutraliseras av andra begrepp som att ny bebyggelse ska "anpassa sig till omgivningen". På ett eller annat sätt inkluderas alla alternativ i översiktsplanen, den som vill kan hitta stöd för i stort sett vad som helst i översiktsplanen, vilket kan bli ett ...