Bygg 33 000 bostäder i Kåbo!

I omförhandlingen av fyrspårsavtalet bör kommunen kräva att det ökade bostadsbyggande kan ske på fler platser i staden, exempelvis genom förtätning av befintliga villaområden. Annars riskerar avtalet leda till att det totalt byggs färre och sämre bostäder i kommunen. 

Fyrspårsavtalet tvingar fram oattraktiva bostäder i utsatta utkantslägen. Avtalet bör därför omförhandlas så att fler Uppsalabor istället kan bo i nya radhus och lägenheter i stadens mer attraktiva lägen. Det är genom attraktivt byggande den totala byggtakten i staden maximeras.

Om fyrspårsavtalet ska ge fler bostäder behöver det skrivas om. Problemet är att nuvarande avtal pekar ut ganska exakt var, vilken utformning och hur snabbt kommunen ska bygga de många bostäder man lovar i avtalet. Kommunen lovar i avtalet att i en snabb takt, om ca 1000 bostäder per år, bygga 33 000 bostäder fördelat på Gottsunda, Ultuna och nya stadsdelar söder om Nåntuna och Bergsbrunna. Detta får som konsekvens att ett ökat byggande i övriga staden kommer att konkurrera med kommunens löften om nya bostäder i dessa stadsdelar. 

Tyvärr blir det sällan särskilt attraktivt när man bygger högexploaterade bostadskvarter i utkantslägen långt från det mesta i staden. Om det är en långsiktigt höjd byggtakt man vill åt, måste de bostäder som byggs i hög grad motsvara vad Uppsalaborna önskar och efterfrågar. Det hela är enkelt. Ju mer attraktiva bostäder som kan byggas, desto fler är intresserade av att köpa eller hyra och ju mer kan byggas. 

Hur vill då Uppsalaborna bo? Och hur skulle ett sådant mer attraktivt bostadsbyggande kunna se ut? Enligt de enkätundersökningar som gjorts, bland annat av boverket, så svarar cirka 7 av 10 svenskar att de helst vill bo i småhus. Uppsalaborna verkar inte vara annorlunda. De dyraste bostäderna i staden toppas av hus i stadsdelen Kåbo. Varför kan då inte fyrspårsavtalets 33 000 bostäder byggas här i Kåbo istället? Det är ett utmärkt pendlarläge som blir ännu bättre med det framtida fyrspåret. Här finns arbetsplatser vid universitet, sjukhus och företagsparker. Här finns några av stadens bästa parkmiljöer som Stadsskogen, Botaniska och Slottet. Dessutom finns möjligheter att bygga många nya småhus här. Kort och gott finns förutsättningarna att bygga många nya attraktiva bostäder och utveckla Kåbo till en mer dynamisk och levande stadsdel - den typ av stadsdel som välfungerande större städer behöver. 

Detta kan göras med enkla medel:

• Tillåt Kåbos villaägare att bygga nya hus intill de gamla! Det får i normalfallet plats ett par nya fullgoda radhus på varje villatomt utan att behöva riva det befintliga. På hörntomter och längs vissa gator bör även mindre lägenhetshus tillåtas. Givetvis med lokalmöjlighet i bottenplan. Tillåt bostadsrättsföreningarna att lägga till ny bebyggelse på sina tomter. Här finns pengar att tjäna - kommunen behöver bara ge tillåtelse och uppmuntran så kommer förändring ske över tid.

• Utveckla stadsstrukturen i Kåbo! Villavägen bör spränga igenom BMC och koppla samman med  gatorna i Rosendal. Blåsenhuskvarteret bör kopplas bättre mot omgivningen och förtätas med mer funktionsblandad och stadsmässig bebyggelse. Nya grindar till Botaniska trädgården för genare passage är också det en självklar åtgärd. 

Förslaget skulle ge attraktiva bostäder och en mer levande och lockande campusmiljö. Jag är säker på att en sådan stadsutveckling också ger charmiga och vackra stadsmiljöer. Bevarandeivrarna behöver acceptera att nya tillägg tillåts intill de befintliga husen, likt hur de flesta stadsmiljöer utvecklats historiskt. Även stadsdelar som Kåbo måste få utvecklas i takt med övriga staden.

Visst inser jag att det inte ryms 33 000 bostäder i Kåbo, men gott och väl några tusen. Och det finns ju faktiskt fler villaområden som kan utvecklas. Fålhagen, Svartbäcken, Norby, Sunnersta och Gamla Uppsala bland annat. Om kommunen på samma sätt tillåter villaägarna där att lägga till nya småhus på sina tomter så kan vi faktiskt närma oss antalet bostäder i fyrspårsavtalet. Men istället för att bygga dessa i ett fåtal högexploaterade bostadsområden i stadens utkant, så kan de till största del byggas som radhus och parhus ofta i mer centrala och cykelvänliga lägen. Ifall kommunen gör stora och generella detaljplaner behöver detta inte heller kräva onödiga planeringsresurser.

En sådan stadsutveckling skulle ge betydligt bättre livskvalitet till stadens invånare än fyrspårsavtalets stadsbyggnadsidéer. De flesta vill nog mycket hellre bo i radhus med egen trädgård i Norby än i någon av de "minst 5000 bostäder" i högexploaterade flerfamiljshus som kommunen planerar i det sedan länge problemtyngda Gottsunda. Försvararna av fyrspårsplanerna hävdar att det planeras en hel del radhus också. Men i planillustrationen för sydöstra stadsdelarna kan jag endast räkna till cirka 1500 radhus. Den siffran kan med skohorn utökas, men den övervägande majoriteten av de 33 000 bostäderna kommer enligt nuvarande avtal och planer behöva byggas i mer högexploaterade former.

Att tillåta stadens småhusägare att bygga fler hus på sina tomter borde inte vara kontroversiellt. Det är ett hållbart sätt att utveckla staden som över tid kan ge många nya och attraktiva bostäder. Ingen naturmark behöver tas i anspråk och småhus kan enkelt byggas med klimateffektiva konstruktionsmetoder i lägen där det är enkelt att skippa bilen. Vi får ett ökat underlag för service i villastadsdelar och bättre ekonomi för gatuhållning och kollektivtrafik i staden. Men framförallt möjliggör vi attraktiva bostadstyper i många olika attraktiva lägen. Både genom alla nya bostäder som möjliggörs i befintliga villaområden men också genom att fler småhus som konsekvens kan byggas i stadens övriga nybyggnadsområden.

Många vill bo i småhus, men i Uppsala är det få som har möjlighet. Av stadens 180 000 invånare bor knappt 30 000 i småhus. Tillåt fler småhus i Kåbo och andra villaområden i staden så att fler Uppsalabor kan uppfylla sina bostadsdrömmar!