Tankar om arkitektur

Visionsskiss... Just nu håller jag på och skapar ett vinnande förslag till en arkitekttävling.  Tävlingen går ut på att skapa en marknadshall i en existerande urban miljö. Jag har bestämt den existerande urbana miljön till St: Eriks torg i Uppsala bredvid den existerande Saluhallen. Anledningarna till det är två - den första anledningen är att Saluhallen går knackigt med kärv ekonomi och den andra anledningen är att St: Eriks torg idag ser ut så här:  St: Eriks torg är idag ett automobilupplag som formligen skriker ut: - Jag är ett blåshål! Det är en plats som gärna passeras eller helst av allt undviks. Detta är synd då det har potentialen att vara ett av Sveriges vackraste torg och som jag visade i mitt förra inlägg så har det förr i tiden sprudlat med liv här. Då kunde det se ut så här:  En vettig människa skulle nog hålla med om att den nedre bilden verkar trevligare. Folkmyller och marknadsstånd vad kan vara trevligare än det!?  Så, alltså! Målen med mitt förslag är att blåsa l

Det sägs att man ofta blir besviken när man möter sina idoler. Detta är även sant om arkitektur. När man besöker den arkitektur man sett på bild många gånger förut är det ganska lätt att bli lite besviken. Bilden ljuger och verkligheten kan inte alltid leva upp till de förväntningar som lögnen skapat. Själv upplevde jag detta nyligen när jag besökte några projekt av arkitektkontoret  BIG i Köpenhamn. Jag gillar BIG och är ett stort fan av hur de presenterar sin arkitektur.  Bjerget är ett av deras projekt som jag besökte när jag var i Köpenhamn. På en bild som denna ser det ju helt fantastiskt ut. Lägenheterna med stora terrasser ser ju minst sagt attraktiva ut. Men hur långvarig blir den lyckan när du är tvungen att gå igenom ett parkeringsgarage för att kunna komma till ditt hem? Hur kul är det att behöva passera en gallergrind med fängelseattribut för att nå den förvisso väldigt coola tiltade hissen som tar dig upp till din våning? Men det är inte alltid mötet med en idol gör e

Kvinnor som cyklar får fastare bröst. Det är så här Köpenhamn gör reklam för cykling! Istället för att låta någon dammig gubbe från nykteristernas trafiksäkerhetsförbund proklamera att man kan dö om man inte använder hjälm, så promotar man cyklingen genom att framhäva dess fördelar - ett inom området revolutionerande marknadsföringsknep som vi i landet lagom borde lära oss av! Alla möjliga positiva aspekter med cykling framhävs. Alltifrån att en cyklist statistiskt sett är friskare och lever längre, till att denne i de flesta fall sparar både tid och pengar. Sen ska vi ju inte glömma de fastare brösten. Överlag vill jag berömma Köpenhamns metoder för medborgardialog där de går ut på torget och frågar vad gemene man tycker. Kanske är det en bättre metod än alla de samrådsmöten som alltför ofta blir destinationspunkten för pensionärshemmets tisdagsutflykter. Men mest av allt beundrar jag verkligen cykelkulturen i Köpenhamn, den är någonting enastående att häpnas över. Här kommer en